Kategorier

Arkiv

Miljöpartiet- nådde makten men slår man i botten?

Mitt förhållande till Miljöpartiet har inte alltid varit helt enkelt. Det började med att jag upptäckte Per Gahrton och hans böcker som var ”pamfletter” från 80-talets början som ville problematisera den tidens politik och låsningar i blockpolitik. Först var jag radikal och gillade Gahrton och andra tidiga grönas krav på en ny politisk dimension.

Sen blev jag besviken på MP. Jag såg mig som ”grön” i själ och hjärta men partiet hade perioder av politisk omognad och många bra tankar presenterades lite för flummigt och togs inte på allvar och andra drev till sin spets så de blev omöjliga. En sak jag hängde upp mig på under 90-talets mitt var energiuppgörelsen där MP gick in för allt eller inget och så blev det en uppgörelse mellan S, V och C om att stänga Barsebäck men MP kunde inte nöja sig med mindre än alla reaktorer och stod utanför! Det var ett märkligt agerande i en sådan viktig symbolfråga. Basinkomst eller medborgarlön som MP kallade det när det var aktuellt framfördes också som en idé som då inte hade mycket forskning och erfarenhet att luta sig emot utan var mest en lös idé om att alla ska kunna bli försörjda för vi ska inte tvinga någon jobba.

Nu sitter MP i regeringsställning och det är ju i sig en vinst. Under alla år av valteknisk samverkan med Socialdemokraterna ansåg jag att MP drog kortaste strået; var något impopulärt var det deras fel och kom MP med en bra idé var det tack vare S det gick igenom. En regering där alla partier delar ansvaret är så sett rättvisare för man får stå sitt kast för sitt eget agerande och spelas inte ut. Fast sen kunde förutsättningarna vara bättre…. Nu kommer inget MP-krav som är radikalare än att KD och M inte kan ställa sig bakom att gå igenom. Nu blockerar decemberöverenskommelsen effektivt inte bara SD´s marginella inflytande utan lika mycket blockerar det regeringen. Så om MP inte kunde ingå en energiuppgörelse för 15 år sedan för att den inte omfattade en avvecklingsplan för alla reaktorer så kommer de inte kunna avveckla något alls när industripartierna S & M har ett stryptag om hela regeringspolitiken. MP´s stora moraliska dilemma nu heter tysk kolkraft! Där riskerar man att det skär sig med hela miljörörelsen.

Många inom MP brottas nu med partiets identitet. MP har i sin jakt att växa och nå regeringsmakten ömsom varit ”frihetlig vänster” (när man ville värva VägValVänster på 2000-talets början) och ”gröna liberaler” (när man ville stjäla storstadsliberaler på flykt från FP). Som en ledande politiker inom MP nyligen sammanfattade det; i frågor om ekonomisk utjämning och styrning av miljöskatter och sådant som påverkar djur och natur är vi vänster men i frågan om personlig frihet mer liberalt men tvekar man- var grön!

Vad jag saknar med dagens MP är systemkritiken? När man läser att 450,000 jobb rationaliserats bort och utvecklingen kommer fortsätta så är det tydligt att vi går mot ett samhälle med större klyftor. I detta postindustriella samhälle har vi dom som har jobb (50-talisterna som fick jobb direkt efter skolan), de som är mellan jobb (unga vuxna som sitter fast i bemanning och tillfälliga jobb där man är löpande visstidsanställd) och dom som av olika anledningar inte kommer tillbaka till jobb då de på grund av ålder, brist på utbildning, sjukskrivning eller ohälsa är för långt ifrån arbetsmarknaden och enklare jobb rationaliserats bort och deltidsjobb inte finns då allt ligger på entreprenad hos bemanningsbranschen.

Varför driver inte MP frågan om basinkomst längre? Arbetstidsförkortning förklarade man på riks redan 2010 att man inte ville driva längre. ”Prekariatet” har blivit ett begrepp då allt fler unga vuxna studerar då jobben är för få och sedan har satsningar på offentlig sektor uteblivit så samhället efterfrågar inte längre tjänstemän, kulturarbetare och humanister eftersom allt mer sköts av frilansande konsulter. Hur ska vi ställa om från det trygga industrisamhället där alla som knackade på fabriksdörren kunde få jobb direkt efter skolan till ett tjänstesamhälle som är globaliserat??? MP var för ”alternativet” som ville bryta med de gamla paradigmen och skapa ett nytt samhälle nu sitter partiet och administrerar en arbetslinje…

En liten spaning; jag vågar inte säga att Fi kommer in i riksdagen 2018. Fi är kanske fortfarande något politiskt omoget men 2018 kommer det finnas fler erfarna och igenkända politiker inom Fi. Om Fi lyfter utanförskapet (inte bara diskriminering) och beslutar att driva basinkomst (vilket de ska utreda) så tror jag att de kommer ta över fler radikala röster från MP. Även PP har börjat presentera allt mer intressant politk och ska inte räknas bort men har en mindre basorganisation som stöttar.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s