Kategorier

Arkiv

Ett nytt politiskt landskap efter EU-valet.

Jag är inte längre lika politiskt aktiv som jag förr var och därför har jag inte bloggat lika flitigt. Före EU-valet fick jag däremot lite lust igen och efter valet borde jag kanske ha gjort någon form av eftervalsanalys men jag väntade med det och kommer nu istället se vad som händer i mellanvalsperioden detta supervalår!

Man får ju lite lust att säga ”vad var det jag sa” eftersom jag före valet hade lite spaningar om Fi och började känna av att allt fler började attraheras av den rosa vågen som drog fram. Om vi fokuserar på Fi så var det främst före valet mycket fokus på ”bortkastade röster”. Vänsterdebattörer (främst män) upprepade gång på gång att hur sympatiskt Fi än verkar så är det en bortkastad röst. Nu efter valet kan man inte längre säga att det är bortkastat att rösta på ett nytt parti men nu kommer istället kritik och granskning av Fis politik från både höger och vänster. Alla partiers politik tål att granskas och ifrågasättas så även Fi men man märker ett visst avund i vissa kritiska inlägg. Från liberalt håll utmålas Fi som socialister och från vänsterhåll som inte vänster nog och smygliberaler. Både FP och V ser uppenbart Fi som ett hot.

Att Fi ännu saknar en heltäckande ekonomisk politik och har mycket kvar att utveckla kan jag instämma i. Men vad som är slående nu efter EU-valet är att de partier som växer är MP och Fi. Karin Pettersson sammanfattar det bra i Aftonbladet:

Det handlar om politik och företrädare. Men inte bara det.

För att förstå varför det går så bra för just MP och FI måste man begripa något annat. Nämligen att detta är partier som verkar

genuint intresserade av att släppa in nya människor. Inte bara som medlemskader eller röstboskap – utan som idégivare och förnyare.

Det är partier som är rörelser, som söker aktivister och faktiskt erbjuder dem en plats. De är öppna för den förändring väljarna längtar efter. De organiserar sig på nya sätt och försöker fånga upp – och släppa in! – personer med kunskap och engagemang som står dem nära.

 Politik skapas inte i ett vakuum. Det skapas av de människor som faktiskt engagerar sig, som kräver eller ges en röst. Det är alltså ingen slump att FI och MP växer i dag.

Därmed – och detta är själva huvudpoängen – får dessa partier den enorma fördel det innebär att bli påverkad av nya tankar och röster.

För Socialdemokraterna blir läxan att dagens oförmåga att växa inte bara handlar om innehåll, utan lika mycket om partikultur. Det är svårt för ett gammalt parti med starka traditioner att förändra sig. Men helt nödvändigt. För i dag släpps människor inte in, och gör de det tas deras kompetens inte tillvara.

Och sen undrar man varför ingen har några nya, pigga politikidéer.

Att MP och Fi växer nu är på grund av bristen på visioner. Fi kanske inte har svaren på alla frågor idag, speciellt det ekonomiska men efter 8 år av allianspolitik som nu är helt stagnerad sitter vi fast i samma problem som ökad globalisering av arbeten medfört och ekonomisk kris i EMU-zonen och i USA. Enda svaret på en minskande arbetsmarknad har varit att gömma arbetslösa i Fas3 och inte utveckla arbetsmarknaden.  Vi står och stampar på stället och inte mycket händer i samhället. MP och Fi´s visionspolitik har anklagats för att vara orealistisk men när många upplever att de hamnar utanför samhället och inget händer i positiv riktning så är det viktigt att lyfta blicken från kvartalsrapporterna och kvartalspolitiken och också våga blicka framåt. När politiken slutar ha visioner så har ju partierna tappat sin mening om de inte längre har någon vision om ett samhälle som man vill nå där alla kan inkluderas. S och M är idag inte några idéburna partier längre utan bara förvaltare. Fi visade i EU-valet att de kan nå ut till gräsrötter som tidigare aldrig tagit del i partipolitik och mobilisera dom. MP har en platt organisation som tar tillvara på de som vill vara en del i förändringsarbete men inte nödvändigtvis bli ”politiker” och ta uppdrag och vara parlamentariker.

MP har noterat så högt som 13% i opinionsundersökningar och det blir sannolikt ett väldigt spännande val till hösten där vi kanske får se de gamla statsbärande partierna tappar mark och nya tar över ledarskapet. Jag hade givetvis hoppats på en rödgrön regering för jag tror vi behöver en omstart av regeringspolitiken men många lutar nog även mot att det kan bli en S-MP-FP regering.

För Vänsterpartiets del kan man inte se en lika positiv utveckling. Vs starka fråga är nej till vinster i välfärden men de får ingen draghjälp av EU-valet då partiets otydliga och tvehågsna politik blev så diffus att de egentligen bara fick de redan frälsta att rösta och väljarströmmar gick från V till Fi respektive MP. Förmodligen drog Fi och MP dessa väljare på grund av Vs EU-motstånd som ännu är en viktig princip för partiet men får allt mindre stöd i opinionen i helhet. Om det ska bli en majoritetsregering så får V ladda om nu och försöka återta sina höga siffror genom att åter fokusera på välfärd utan vinst och statligt huvudmannaskap för skolan.

 

 



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s