Kategorier

Arkiv

Är F! miljöväljarnas nya favorit?

Jag har på Facebook och andra forum sett att allt fler som är aktiva i miljödebatten börjar bli intresserade av Feministiskt Initiativ (F!) och deras miljöpolitik.

Om man ser historiskt så har miljöopinionen svängt under åren och partierna har också genomgått en åsiktsförskjutning där man antingen närmat sig miljöopinionen eller stått längre ifrån den i vissa frågor. Vilka som driver miljöfrågorna har också skiftat mellan höger och vänsterblocken. Lite förenklat kan man dela in ”miljöväljarna” i tre delar;

De konservativa miljömedvetna.Traditionellt har inte högern stått för något större miljöengagemang. När Naturskyddsföreningen bildades 1909 var det främst en förening för överklassen av den enkla anledning att det då var de som hade ekonomiskt bättre som hade råd med att fiska, fjällvandra, samla växter, måla och vara ute i naturen för rekreation. Den tidiga naturskyddsrörelsen hade inte så mycket som uppgift att skydda miljön utan mer att undanta vissa områden från exploatering för att bevara landskap som var vackra och besöksvärda än att värna alla arter och ekosystem. En miljömedvetenhet uppstod dock bland de agrara partierna som Centerpartiet då landsbygdsbor började känna ansvar sin jord och skog när de såg hur en accelererande exploatering och urbanisering förgiftade land, vatten och skog. Utifrån ett ansvarstänkande för den egna jorden, maten och hälsan började en del motsätta sig kemikaliejordbruk och med kärnkraftfrågan på 1970-talet blev Centerpartiet de stora motståndarna mot kärnkraft. Inom Kristdemokraterna fanns också stöd för förvaltartanken, att man skulle förvalta den jord gud givit oss och vårda den för kommande generation. Miljödebattören Björn Gillberg tog ställning för kristdemokraternas miljöpolitik då han ansåg att Centern gjorde för mycket eftergifter för kemijordbruket.

Miljövänstern: om de konservativa väljarnas miljöhänsyn uppstod ur landskapsskydd och känsla för hembygden så uppstod under 1970-talet en ny miljörörelse parallellt med kärnkraftsmotståndet. Den nya miljörörelsen var påverkad av 68-vänsterns uppror mot klassamhälle, Vietnamkriget och kalla kriget. Rachel Carsons banbrytande bok tyst vår om kemikaliejordbruket, FNs miljökonferens i Stockholm 1971 och kärnkrafthotet födde en radikal miljörörelse där man krävde nedrustning av kärnvapen, stopp för imperialism i syd, global rättvisa och politisk handling mot miljöförstörelse. Ur denna nya våg föddes Greenpeace och Jordens vänner som var miljöpolitiska och inte bara bevarande rörelser. Rörelsen var systemkritisk och såg kapitalismen som främsta orsak till utsugning och krig. Vänsterpartiet som liksom Centern och Kristdemokraterna stod på linje-3 i kärnkraftsfrågan blev partiet för de radikala miljövännerna. Socialistiska partiet (SP) som är ett vänstersocialistiskt parti till vänster om V har antagit ekosocialism som en av sina grundbultar och har under åren också haft beröringspunkter med den radikala miljörörelsen.

De gröna väljarna: Även om Centerpartiet kallar sig alliansens gröna röst så är de inte gröna i ideologisk mening. Centern är sprungen ur ett konservativt parti som rört sig allt mer mot ett liberalt- libertarianskt parti. Grön i ideologisk mening är en ideologi där de olika partierna inte har några direkta gemensamma nämnare då de saknar ideologisk historia och grund men samlas kring att de tycker samma i flera sakfrågor. I Sverige är det Miljöpartiet de gröna som uppstod som en motreaktion mot den besynnerliga kärnkraftsomröstningen utan vinnare som är den gröna fanbäraren. MP grundades av liberaler som hoppat av men som under 80-talet uppfattades som ”vänster” då de kräver mer statlig kontroll och styrning över företagsansvar, utsläpp och miljöskatter. MP har under åren kallat sig ”hemvist för frihetlig vänster” och ”gröna liberaler”.

Varför lockar F! miljöväljare idag?

Det är lätt att vara radikal när man inte behöver ta ansvar. Så är det alltid när man står utanför de parlamentariska församlingarna och inte behöver hålla en budget så kan man ha friare tyglar. Men samtidigt är det så en opposition ska fungera. Som opposition är man fri att vara en ”ideologisk blåslampa” och utmana etablissemangets förda politik.

Det är också intressant att se en värdeförskjutning i politiken. När MP kom in i sin tillväxtfas och förändrades från ett 4%-parti till Sveriges 3 största så vände man sig gärna mot den frihetliga vänster som  inte kände sig hemma i en krisande Vänster under 2000-talets början. MP höll länge på tillväxtkritiken och var mot kapitalistisk tillväxt. MP har allt mer inordnat sig i den liberala marknadsekonomin och tonad ned systemkritik. Denna förändring har synts i partifloran då den grupp djupgröna som följer en djupekologisk riktning allt mer har fjärmat sig från partiet. Efter ett antal avhopp från MP har tidigare medlemmar startat Gröna partiet (G) och Djurens parti. Dessutom finns partiet Enhet som baserar sin politik på en djupekologisk grund och förespråkar direktdemokrati. Den gröna rörelsen ser alltså ut att gå mot en splittring. I Tyskland skedde detta för ett tiotal år sedan när ”realos” realister ställdes mot ”fundis” de fundamentalistiskt gröna.

F! har i dagsläget inte mer än ca 1% av väljarkåren och redovisas inte i undersökningar utan ryms inom ”övriga”. I detta läge borde Vänsterpartiet ha ett gyllene läge att locka fler miljöväljare då klimatfrågan  börjat segla upp som en av de viktigare inför valet 2014. V har en stark klimatpolitik med stora satsningar på järnväg och klimatinvesteringar men svårt att nå ut med sitt budskap. Det jag tror har lockat många att närma sig F! är att F! inte bara utvecklat en bred miljöpolitisk plattform under sina 9 år som parti utan också vågar vara systemkritiskt. V får ibland kritik från vänster för att inte vilja avskaffa kapitalistisk fåtalsmakt utan accepterar världsläget och vill verka inom systemet. F! är ett i grunden ifrågasättande parti som byggt sin existens på att ifrågasätta härskande strukturer och inte skäms för att vara obekvämt. När MP 2010 tonade ned arbetstidsförkortning och tyckte att det inte var en fråga som politiker skulle driva så lyfte istället F! arbetstidsförkortning som en jämställdhetsfråga för att minska kvinnors dubbelarbete och öka livskvalitén. F! har ett miljöpolitiskt program som sticker ut från MP då man inte fokuserar på ”grön konsumtion” enbart utan även är konsumtionskritiskt.

F! arbetar för att:

  • Fi ska nationellt och i EU verka för att klimatförändringarna ska hanteras inom ramen för FN-systemet och att Kyoto- och Bali-överenskommelsernas beslut genomförs och att övergången till alternativa energisystem och användningar snabbas upp och radikaliseras.
  • Fi ska verka för en ökad användning av miljö-, rättvise-, och jämställdhetsmärkning av varor och tjänster. Fi ska verka för att märkningen också omfattar djurs levnadsförhållanden när animaliska varor produceras.
  • Fi ska verka för en ökad produktion och konsumtion av varor och livsmedel med låg miljö- och klimatpåverkan. Fi ska verka för att sådana varor och livsmedel prioriteras vid offentliga upphandlingar. Fi ska verka för att varor och livsmedel som uppfyller krav för rättvisemärkning prioriteras vid offentliga upphandlingar.
  • Fi ska verka för en skatteväxling med ökade skatter på miljöfarlig verksamhet och minskade skatter på arbete. Den som förorenar ska betala.

Om det finns en relativt konstant grupp ”miljöväljare” kanske 5-8% av valmanskåren så har idag MP en stor grupp av dessa. V har en andel av de vänstersinnade antikapitalisterna som anser att kapitalism och ägande är lika viktigt som rena miljöfrågor och C har en bråkdel av denna grupp, främst de som är aktiva inom jord och skogsbruk. KD har ingen miljöprofil alls idag (de saknar för övrigt profilfrågor över huvud taget) och Socialdemokraterna är i Sverige inte ett parti med grön profil alls. MP tappar kanske 0,5% av sina väljare till Gröna partiet och Enhet om de fortsätter gå mot att bli ett parti för miljömedvetna liberala lärare och stadsbor men vinner desto fler på att just bli ett lärarparti. F! kan nog attrahera ”rödgröna” från MPs vänsterflank som krymper och om Jonas Sjöstedt trots en ambitiös (kanske Sveriges bästa) klimatpolitik satsar allt på stopp för vinster i välfärden och inte kommunicerar miljö mer så kan nog F! åtminstone i EU-valet få ökat stöd. I riksdagsvalet är många rädda för röstsplittring inom det rödgröna blocket och många kommer nog välja V och kanske MP istället för F! men det blir en intressant temperaturmätare på en rörlig väljargrupp. Nu har jag utgått ifrån att miljöväljarna är konstant över tid i storlek men om klimatfrågan växer i betydelse inför valet så kan ju fler välja att rösta utifrån miljön och gruppen som väljer utifrån miljöpolitiken kan växa.

Källa: http://feministisktinitiativ.se/politik/miljo/

 

 



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s