Kategorier

Arkiv

MP-profilen Ringborg lämnar politiken

Varbergspolitikern Pierre Ringborg har meddelat på sin Facebooksida att han inte kommer söka nytt medlemskap i något parti eller aktivt försöka ställa upp som kandidat i valet 2018.

Ringborg som var en av de ursprungliga entusiasterna och grundarna av Miljöpartiet blev en nagel i ögat på det lokala etablissemanget och petades under märkliga omständigheter när en pseudohändelse i form av provokationer på Facebook utvecklades till en ordväxling där jag tor at båda sidor faktiskt överdrev och gjorde sig till för att retas lite och slängde sig med kraftuttryck. Detta utnyttjades dock fullt ut av MP Varberg som inte hade något stöd i partiets stadgar att utesluta honom men som i media började tala om uteslutning redan innan det var utrett…

Ett parti helt utan inre kritik och kritiskt tänkande kommer totalt avstanna i sin utveckling nu när de maktberusat tuffar på mot sin undergång. Pierre kan säkert hitta nya arenor för sitt engagemang och är inte beroende av ett för länge stagnerat parti.

 

 

Annonser

Miljöpartiets kongress 2017; ny riktning eller undergång?

Om 1 vecka inleds miljöpartiets kongress 2017 i Linköping. Då är det ett hårt prövat miljöparti som samlas. Efter att ha suttit i regeringen sedan valet 2014 så har partiet stadigt placerat sig närmare 3% av väljarstödet än de 10- 15% de drömmer om inför varje val.

Som tidigare aktiv i partiet känner jag absolut ingenting längre för partiet och dess fortsatta utveckling. En gång var jag entusiastisk och trodde att partiet faktiskt stod för en tredje väg i politiken och kunde bli det framtidsparti det en gån trodde att det skulle bli när de grundades.

De taktiska misstagen har varit så många att man kan göra långa listor nu. Förutom rent dåliga utnämningar av kontroversiella personer och för mycket fokus på indentitetspolitik så har partiet totalt tappat greppet om framtidsvisionen.

Ute i kommunerna är MP ofta uppskattat för sin samarbetsförmåga. Det var ett litet parti som tog sig in i poltiken och ömsom samarbetade med borgare och med vänster för att få in en kil och kunna föra in den gröna dimensionen. Även partier som på riks tycker genuint illa om MP´s politik brukar berömma deras samarbetsförmåga lokalt. Det stora problemet med regeringssamarbetet är att man i förväg måste bestämma vad som är värt att offra och inte. Så gjorde vi i kommunen efter valet 2010 när jag var med och förhandlade. Vi gjorde en lista på alla områden som kunde vara kontroversiella och var tydliga med att följande punkter kan vi inte kompromissa om. Till en borgerliga sidan sa vi att samarbete med SD och långgående kompromisser om borttaget strandskydd kan vi inte gå med på. Det skulle vara politiskt självmord om ett parti får röster för att man är en motpol mot SD och sedan regerar med dom för att makten hägrar eller att vi säljer ut oss i en lokal miljöfråga. Vi sa att vi kompromissar om mycket men i våra hjärtefrågor som vi anmälde i förväg kommer vi inte rösta med alliansen.

I regeringssamarbetet har man trots sin erfarenhet av kompromisser och samarbeten från kommuner och landsting inte lyckats hålla en tydlig linje mot S och kunnat vara ärliga mot sina väljare. MP förlorar allt mer på at man har kompromissat bort sig själva till fördel för att få sitta i regering till varje pris…

Inom MP pågår nu en organiserad grön resning för att föra tillbaka partiet till sina radikala rötter men den ökade toppstyrningen och karriäristpolitiker och tjänstemän som styr mer i detalj välkomnar inte nya strömningar som något positivt för partiets idéutveckling. Tyvärr ser jag bara fortsatt haveri, det är full fart framåt mot isberget som gäller när Fridolin styr sitt pompösa Titanicliknande partiprojekt mot bottnen…

 


The Kurdish national movement in Syria: political goals, controversy and dynamic

Syria Freedom Forever - سوريا الحرية للأبد

n_18247_1The Kurdish national movement in Syria: political goals, controversy and dynamic. Interview with Joseph Daher in e la libertà

What are the goals of PYD and what is the purpose of its alliances?

Joseph Daher (J.D): There is a consensus among all Kurdish political parties, including PYD, to establish in a future Syria without Assad a form of decentralization, while all emphasizing the full integrity of Syrian territory within a federal system. The way to reach it is however different for numerous reasons. PYD has for example pursued a policy of strengthening its political influence through its own armed forces to control Kurdish majority inhabited areas, even more, and to try to link the 3 “Rojava” cantons geographically, but without any cooperation with Syrian Arab opposition forces, and sometimes even against them. On the other side, the Kurdish National Council (KNC) has argued that a federalist system has to be established…

View original post 3 110 fler ord


MP-kongress 2016

Som vanligt pågår MPs kongress under samma helg som European Song Contest. Först ska kongressdelegaterna manglas genom långa beslutspass och sedan kan de smita iväg och ansluta sig till den europeiska integrationen och tävla i musik.

Samtidigt som Gustav Fridolin med stukat självförtroende blivit omvald men fått en ny kollega pågår Ende Gelände! mot Vattenfalls kolgruvor i Tyskland och en global manifestation mot fossilbränsleindustrin.

MP-ledningen fick ett tydligt mandat förra året att inte sälja Vattenfalls kolgruvor men har dragit vad som framstår som en vit lögn att regeringen inte äger frågan. Ska MP fortsätta företräda den miljörörelse de säger sig vara sprungna ur eller kommer de svika och gå på storindustrins sida med LO och S för att inte riskera (fler) sprickor i regeringssamarbetet???

Vi får veta på söndag när kongressen är över om MP fortfarande är ett radikalt parti med klimatambitioner eller om de lämnar walk over till Vänsterpartiet som allt mer framstår som klimatpartiet. Eftersom MP dessutom har övergett aktivismen och inte släpper in nominerade på kongressen pga deras förflutna så tror jag att partiet kommer att fortsätta blöda medlemmar till V och FI…


MP kongressen närmar sig och rören sitter löst.

Som före detta medlem i MP och erfarenhet av att vara aktiv på olika nivåer inom partiet har jag klart följt rapporteringen om turbulensen inom partiet på håll.

Som jag ser det är det två parallella eller kanske rent av 3 olika konfliktlinjer som finns och nu brakar alla konflikter loss samtidigt. Man kan urskilja en första ökande principlöshet från partiet som skulle stå för en ”tredje väg” i svensk politik och bli tredje största parti. Vissa kallar det för anpassning till S andra säger högervridning. Oavsett vad man tycker att de sviker så är en vridning mot S samtidigt en högervridning då MP ofta har intagit en radikal position ofta till vänster om S. Att bli regeringsdugligt har varit överordnat mål sedan 2010 och då började man slipa bort ojämnheter som sänkt arbetstid, medborgarlön och pacifism för att passa in i mitten-centerfältet.

För det andra har identitetspolitik allt mer tagit plats i MP. Att vara queerfeministisk raw food-vegan och bo bland hipsters på Söder blev ett plus i partiet men är du vänsterhänt queerfeministisk raw-foodvegan och samtidigt rasifierad så du kan företräda de svensk-kazakstanska queerfeministerna så är det ännu bättre eftersom du då företräder en minoritet och visar MPs bredd och mångfald. Till slut blev person viktigare än värderingar. MP har både handplockat kandidater till EU och till regeringen för att få in ”rätt” trendkänsliga och gärna lite kända företrädare. Som grädde på moset har man gått till val på en närmast aktivistpolitik (inte olikt V) och krävt kolet i jorden, öppna gränser, allt åt alla och sedan inte velat inse att ultimata krav kan man inte stå för när man sätter sig i en historiskt svag regering där man måste söka stöd hos alliansen för att överleva!

Den tredje processen som leder rakt åt skogen just nu förutom den ideologiska nedmonteringen som gjort MP onödigt och svårgreppbart och bristen på insikt om sin egen litenhet när man tror att man kan få allt och göra allt är en totalt inkompetens när det börjar skaka i den allt mer centraliserade organisationen som verkar allt mer vänskapskorrumperad. Jag tror att Mehmet Kaplan hade kunnat sitta kvar om man hade bitit i det sura äpplet och på tidigt stadium erkänt sina klantiga tilltag! Jag tror att Kaplan egentligen inte sympatiserar med varken Milli Görüs eller Grå vargar eller åtminstone inte med båda på samma gång. För är det något som sällan gå ihop i Turkiet så är det fascistiska nationalister och islamister. Nationalisterna är ofta dyrkare av personkulten runt nationens grundare Atatürk som grundade den sekulära moderna turkiska staten som var en reaktion mot det gamla Osmanska riket där religiös och politisk makt var samlad hos en elit. Men det är klantigt att gå på representation och inte ta reda på vilka man ska möta när man har ett offentligt uppdrag. Som politiker kan man inte gilla alla men man kan ta tillfället i akt att också framföra sina åsikter! Kaplan har förr kritiserats för att vara otydlig mot islamistiska rörelser.

Men istället för att göra avbön och be om ursäkt för sitt taskiga omdöme så skämtade hans pressekreterare först bort det hela och förolämpade Bert Karlsson! Sedan ställde sig partiledningen bakom honom istället för att försöka reda upp röran och då var skadan redan skedd. Att nominera Yasri Khan verkar då ännu mer ogenomtänkt. Det har aldrig varit något problem med att vara muslim och miljöpartist men Khan tillhör en mycket konservativ minoritet vars värderingar krockar totalt med mycket av det partiet står för.

Jag är inte längre medlem i partiet. Jag har sett den negativa utvecklingen under flera år och känner mig inte längre hemma i partiet men jag anser ändå att MP behövs i politiken. Det behövs ett parti som kan föra fram andra perspektiv när det blir allt mer en grå soppa av allt när alliansen och S har triangulerat vad mittenväljarna tycker och trängs om samma utrymme. Med en högerradikal opposition i SD behövs även utmanare på vänsterkanten och bland gröna för att ge väljarna alternativ. Det tragiska är att de nuvarande språkrören är en megafon som gärna gör kategoriska uttalanden som han sedan inte kan leva upp till och en kollega som pratar före hon tänker och trampar i klaveret så ofta att hon börjar bli svår att ta på allvar. Tyvärr imponerade inte Romsons tårar när hon presenterade migrationsuppgörelsen heller. Det var ännu ett svek mot väljare och ideal och ett beslut som var sista droppen för många tveksamma. Då står man inte och gråter utan tog det verkligen emot så mycket så hade man avbrutit förhandlingarna och hellre lämnat regeringen! Nu visar man ingen handlingskraft alls… Dagens rör kan inte leda MP till val 2018 när de redan är för belastade med problem redan 2016 inte ens 2 år efter valet.

Mitt tips: Carl Schlyter för att han faktiskt är en grön politiker men utbildning i kemiteknik, har drivit kemi och livsmedelssäkerhet (och mycket mer) i EU-parlamentet och är en sakpolitiker med pondus då han kan det han pratar om. Lång erfarenhet, en tydlig grön framtoning och en sympatisk person som inte är karriärist.

Som språkrörskollega till den passionerade och ibland lite ivrige Schlyter den lugna och sakliga Isabella Lövin. Journalist med erfarenhet av att analysera och värde och dessutom världsvan från EUP.

Många påpekade att Wetterstrand/ Eriksson var så bra för att ung rapp påläst akademiker balanserades av lugn trygg norrlänning som kanske inte var lika snabb att formulera sig i en tv-debatt men var förtroendeingivande och mycket omtyckt internt och en bra lagledare. Schlyter/ Lövin blir omvänt kvick verbal man/ lugn pedagogisk kvinna. Omvänt förhållande men båda kan komplettera och balansera varandra bra.

 

 

 

 

 


MP: jag och Schlaug är eniga

Jag skrev i ett tidigare blogginlägg 31 december att MP nu har kompromissat så mkt det snart inte finns något kvar av den egna politiken. Jag drog parallellerna till Fälldin:

Centerpartiet och speciellt Fälldin hade sitt löfte om att ”inte dagtinga med sitt samvete” och bygga ut kärnkraften. När de höll på att falla dit igen på Öresundsbron hade Olof Johansson karaktär nog att lämna regeringen och då tvingade avhoppet fram en hårdare prövning av hela projektet.

Miljöpartiet har haft inte bara ett ”kärnkraftlöfte” utan har nu gjort bort sig på både ”kolbiten”, förbifarten och ID-kontrollerna.

När jag läser Birger Schlaugs inlägg om ”politisk irrfärd förklarar MP:s skräcksiffror” så ser jag att vi gör samma analys och samma jämförelse med Fälldin.

Regeringen har faktiskt några bra meriter på sin lista, konjunkturen pekar uppåt, färre är arbetslösa, Sverige blir ett allt rikare land men klyftorna mellan de som har jobb och de som står utan tar tid att jämna ut. Vad regeringen däremot gör fel, riktigt tokfel är att de aldrig lyckas visa det positiva som sker utan istället gör de ständiga självmål både S genom att vara allierade med en toppstyrd fackföreningsrörelse där eliten återigen visat sitt dåliga omdöme och MP som var ”stora i orden men små på jorden” i valrörelsen och nu får äta upp sina överbud och löften.

Hittills har MP:s förklaring varit att ”det hade varit värre utan oss”. Hade det verkligen det??? Som jag tidigare har kritiserat så är migrationsuppgörelsen ett svek mot allt MP har stått för och hade det blivit värre utan? Eftersom C visar karaktär och är det tydliga liberala alternativet i dag så hade alltså inte en samlad allians lagt ett eget förslag. Hade S och M verkligen gjort upp om migrationen då båda har beröringsskräck och inte vill sudda ut skillnaden mellan sina partier (då den redan har krympt). Att migrationsuppgörelsen innehöll riktigt dåliga delar skyller alltså MP på att de var ”tvingade” men kan inte förklara av vem…

Regionalt har MP skjutit sig foten med då det nu är ett faktum att 5 vårdcentraler ska läggas ned utöver de 2 som redan lades ned förra året. Småskalighet, närhet, lokalsamhälle, närhetsprincip… det är ledord som inte finns längre. MP lyssnar inte längre på gräsrötterna utan är förblindade av att få sitta med och regera. MP har blivit ännu ett förvaltarparti utan tydlig ambition av hur framtidens samhälle ska se ut och inga nya idéer kommer fram då det gäller att anpassa sig till läget och smälta in i majoriteten.

MP hade en intressant utveckling, gräsrotspartiet med platt organisation som satte andra värden före det storskaliga teknokratiska har nu imploderat pga sitt maktbegär…

 

 

 

 


2015 början på slutet för MP?

2015 är ett år som jag tror att vi kommer se tillbaka på som året då det började gå utför på allvar för MP som parti.

Jag sa redan 2014 att jag inte räds omval för tillslut tror jag att SDs nyvunna väljare skulle tröttna på kaos och ständiga omval och överge dom. Samtidigt som det skulle tvinga fram blockpolitikens död för att bryta dödläget.

2015 har den historiskt svaga S-MP-regeringen inte åstadkommit mycket för att påverka de breda breda väljargruppernas vardag nämnvärt. Fas3 som är oerhört förnedrande och utnyttjande av arbetslösa ska iofs avskaffas men det är en avvecklingsplan som börjar påminna om kärnkraftsavvecklingen…

Den mest intressanta inviten under året är att Liberalerna vill reformera skattesystemet och i praktiken ställer sig bakom en grön skatteväxling där skatt på arbete växlas mot skatt på konsumtion. Jag behöver inte anstränga mig för att kunna räkna upp flera politikområden där jag absolut inte håller med L som kärnkraft, EMU, NATO… Men samtidigt är jag pragmatiker och med vetskapen att miljöproblem har blivit allt mer diffusa och inte kan härledas till specifika näringar som jordbruk eller industri eller användandet av enskilda ämnen längre utan konsumtionen driver på nästan samtliga miljöproblem som samtidigt ”outsourcats” till länder där vi inte direkt kan se problemen. Att då föreslå ett långsiktigt skattesystem som dämpar konsumtion men främjar arbete är ju något MP borde nappa på. För att få ett bättre parlamentariskt läge tror jag att en S-MP-L regering som skulle bli den första mittenregeringen sedan Ullstens minoritetsregering faktiskt skulle fungera. Då tvingas även M och KD att bekänna färg. Ska de vara en högeropposition eller kommer de flörta ännu mer med SD?

trafbro

Sämst 2015 är utan tvekan integrations och invandringspolitiken. Att MP den frihetliga rösten som skulle påverka S är med och inför ID-kontroller är katastrof! När till och med Danmark kritiserar oss så har man sjunkit lågt. ID-kontroller och ålderskontroller ser jag som ren populism men ledande företrädare för MP hänvisar till ”förhandlingsutrymmet” som visst var så trångt att de var tvungna att acceptera vissa dåliga beslut för annars hade det blivit ännu sämre!

2 fel gör sällan ett rätt. Om förhandlingsutrymme inte fanns för att slopa ålderskontroller som bedöms som helt ovetenskapliga och godtyckliga då kan man antingen hoppa av för sitt eget samvetes skull eller hota med att göra upp med andra. Det märkliga är ju att om nu MP var ”tvingade” att gå med på uppgörelsen varför röstade då V och C emot? Det fanns ingen enig allians och hade alliansen verkligen med SD velat driva igenom en ännu hårdare politik? Det hade ju verkligen splittrat oppositionen och skulle positionera KD och M närmare SD. Det hade varit förödande för ”det nya M” och deras liberala framtoning.

Nä, MP handlad i desperation tror jag. Beslutet var dåligt kommunicerat inom partiet, jag vet ännu inte om förtroenderådet ens var tillfrågat av partistyrelsen? När jag ställt frågor i det som ska föreställa vår interna kanal för diskussion och debatt lyser svaren med sin frånvaro… MP har blivit Maktpartiet de gröna och verkar nu mer intresserat av att konsolidera makt och centralisera beslut till partitoppen. Längre från partiets anarkistiska rötter och vision om deltagande demokrati kan man knappast komma.

Centerpartiet och speciellt Fälldin hade sitt löfte om att ”inte dagtinga med sitt samvete” och bygga ut kärnkraften. När de höll på att falla dit igen på Öresundsbron hade Olof Johansson karaktär nog att lämna regeringen och då tvingade avhoppet fram en hårdare prövning av hela projektet.

Miljöpartiet har haft inte bara ett ”kärnkraftlöfte” utan har nu gjort bort sig på både ”kolbiten”, förbifarten och ID-kontrollerna.