Kategorier

Arkiv

MP-kongress 2016

Som vanligt pågår MPs kongress under samma helg som European Song Contest. Först ska kongressdelegaterna manglas genom långa beslutspass och sedan kan de smita iväg och ansluta sig till den europeiska integrationen och tävla i musik.

Samtidigt som Gustav Fridolin med stukat självförtroende blivit omvald men fått en ny kollega pågår Ende Gelände! mot Vattenfalls kolgruvor i Tyskland och en global manifestation mot fossilbränsleindustrin.

MP-ledningen fick ett tydligt mandat förra året att inte sälja Vattenfalls kolgruvor men har dragit vad som framstår som en vit lögn att regeringen inte äger frågan. Ska MP fortsätta företräda den miljörörelse de säger sig vara sprungna ur eller kommer de svika och gå på storindustrins sida med LO och S för att inte riskera (fler) sprickor i regeringssamarbetet???

Vi får veta på söndag när kongressen är över om MP fortfarande är ett radikalt parti med klimatambitioner eller om de lämnar walk over till Vänsterpartiet som allt mer framstår som klimatpartiet. Eftersom MP dessutom har övergett aktivismen och inte släpper in nominerade på kongressen pga deras förflutna så tror jag att partiet kommer att fortsätta blöda medlemmar till V och FI…


MP kongressen närmar sig och rören sitter löst.

Som före detta medlem i MP och erfarenhet av att vara aktiv på olika nivåer inom partiet har jag klart följt rapporteringen om turbulensen inom partiet på håll.

Som jag ser det är det två parallella eller kanske rent av 3 olika konfliktlinjer som finns och nu brakar alla konflikter loss samtidigt. Man kan urskilja en första ökande principlöshet från partiet som skulle stå för en ”tredje väg” i svensk politik och bli tredje största parti. Vissa kallar det för anpassning till S andra säger högervridning. Oavsett vad man tycker att de sviker så är en vridning mot S samtidigt en högervridning då MP ofta har intagit en radikal position ofta till vänster om S. Att bli regeringsdugligt har varit överordnat mål sedan 2010 och då började man slipa bort ojämnheter som sänkt arbetstid, medborgarlön och pacifism för att passa in i mitten-centerfältet.

För det andra har identitetspolitik allt mer tagit plats i MP. Att vara queerfeministisk raw food-vegan och bo bland hipsters på Söder blev ett plus i partiet men är du vänsterhänt queerfeministisk raw-foodvegan och samtidigt rasifierad så du kan företräda de svensk-kazakstanska queerfeministerna så är det ännu bättre eftersom du då företräder en minoritet och visar MPs bredd och mångfald. Till slut blev person viktigare än värderingar. MP har både handplockat kandidater till EU och till regeringen för att få in ”rätt” trendkänsliga och gärna lite kända företrädare. Som grädde på moset har man gått till val på en närmast aktivistpolitik (inte olikt V) och krävt kolet i jorden, öppna gränser, allt åt alla och sedan inte velat inse att ultimata krav kan man inte stå för när man sätter sig i en historiskt svag regering där man måste söka stöd hos alliansen för att överleva!

Den tredje processen som leder rakt åt skogen just nu förutom den ideologiska nedmonteringen som gjort MP onödigt och svårgreppbart och bristen på insikt om sin egen litenhet när man tror att man kan få allt och göra allt är en totalt inkompetens när det börjar skaka i den allt mer centraliserade organisationen som verkar allt mer vänskapskorrumperad. Jag tror att Mehmet Kaplan hade kunnat sitta kvar om man hade bitit i det sura äpplet och på tidigt stadium erkänt sina klantiga tilltag! Jag tror att Kaplan egentligen inte sympatiserar med varken Milli Görüs eller Grå vargar eller åtminstone inte med båda på samma gång. För är det något som sällan gå ihop i Turkiet så är det fascistiska nationalister och islamister. Nationalisterna är ofta dyrkare av personkulten runt nationens grundare Atatürk som grundade den sekulära moderna turkiska staten som var en reaktion mot det gamla Osmanska riket där religiös och politisk makt var samlad hos en elit. Men det är klantigt att gå på representation och inte ta reda på vilka man ska möta när man har ett offentligt uppdrag. Som politiker kan man inte gilla alla men man kan ta tillfället i akt att också framföra sina åsikter! Kaplan har förr kritiserats för att vara otydlig mot islamistiska rörelser.

Men istället för att göra avbön och be om ursäkt för sitt taskiga omdöme så skämtade hans pressekreterare först bort det hela och förolämpade Bert Karlsson! Sedan ställde sig partiledningen bakom honom istället för att försöka reda upp röran och då var skadan redan skedd. Att nominera Yasri Khan verkar då ännu mer ogenomtänkt. Det har aldrig varit något problem med att vara muslim och miljöpartist men Khan tillhör en mycket konservativ minoritet vars värderingar krockar totalt med mycket av det partiet står för.

Jag är inte längre medlem i partiet. Jag har sett den negativa utvecklingen under flera år och känner mig inte längre hemma i partiet men jag anser ändå att MP behövs i politiken. Det behövs ett parti som kan föra fram andra perspektiv när det blir allt mer en grå soppa av allt när alliansen och S har triangulerat vad mittenväljarna tycker och trängs om samma utrymme. Med en högerradikal opposition i SD behövs även utmanare på vänsterkanten och bland gröna för att ge väljarna alternativ. Det tragiska är att de nuvarande språkrören är en megafon som gärna gör kategoriska uttalanden som han sedan inte kan leva upp till och en kollega som pratar före hon tänker och trampar i klaveret så ofta att hon börjar bli svår att ta på allvar. Tyvärr imponerade inte Romsons tårar när hon presenterade migrationsuppgörelsen heller. Det var ännu ett svek mot väljare och ideal och ett beslut som var sista droppen för många tveksamma. Då står man inte och gråter utan tog det verkligen emot så mycket så hade man avbrutit förhandlingarna och hellre lämnat regeringen! Nu visar man ingen handlingskraft alls… Dagens rör kan inte leda MP till val 2018 när de redan är för belastade med problem redan 2016 inte ens 2 år efter valet.

Mitt tips: Carl Schlyter för att han faktiskt är en grön politiker men utbildning i kemiteknik, har drivit kemi och livsmedelssäkerhet (och mycket mer) i EU-parlamentet och är en sakpolitiker med pondus då han kan det han pratar om. Lång erfarenhet, en tydlig grön framtoning och en sympatisk person som inte är karriärist.

Som språkrörskollega till den passionerade och ibland lite ivrige Schlyter den lugna och sakliga Isabella Lövin. Journalist med erfarenhet av att analysera och värde och dessutom världsvan från EUP.

Många påpekade att Wetterstrand/ Eriksson var så bra för att ung rapp påläst akademiker balanserades av lugn trygg norrlänning som kanske inte var lika snabb att formulera sig i en tv-debatt men var förtroendeingivande och mycket omtyckt internt och en bra lagledare. Schlyter/ Lövin blir omvänt kvick verbal man/ lugn pedagogisk kvinna. Omvänt förhållande men båda kan komplettera och balansera varandra bra.

 

 

 

 

 


MP: jag och Schlaug är eniga

Jag skrev i ett tidigare blogginlägg 31 december att MP nu har kompromissat så mkt det snart inte finns något kvar av den egna politiken. Jag drog parallellerna till Fälldin:

Centerpartiet och speciellt Fälldin hade sitt löfte om att ”inte dagtinga med sitt samvete” och bygga ut kärnkraften. När de höll på att falla dit igen på Öresundsbron hade Olof Johansson karaktär nog att lämna regeringen och då tvingade avhoppet fram en hårdare prövning av hela projektet.

Miljöpartiet har haft inte bara ett ”kärnkraftlöfte” utan har nu gjort bort sig på både ”kolbiten”, förbifarten och ID-kontrollerna.

När jag läser Birger Schlaugs inlägg om ”politisk irrfärd förklarar MP:s skräcksiffror” så ser jag att vi gör samma analys och samma jämförelse med Fälldin.

Regeringen har faktiskt några bra meriter på sin lista, konjunkturen pekar uppåt, färre är arbetslösa, Sverige blir ett allt rikare land men klyftorna mellan de som har jobb och de som står utan tar tid att jämna ut. Vad regeringen däremot gör fel, riktigt tokfel är att de aldrig lyckas visa det positiva som sker utan istället gör de ständiga självmål både S genom att vara allierade med en toppstyrd fackföreningsrörelse där eliten återigen visat sitt dåliga omdöme och MP som var ”stora i orden men små på jorden” i valrörelsen och nu får äta upp sina överbud och löften.

Hittills har MP:s förklaring varit att ”det hade varit värre utan oss”. Hade det verkligen det??? Som jag tidigare har kritiserat så är migrationsuppgörelsen ett svek mot allt MP har stått för och hade det blivit värre utan? Eftersom C visar karaktär och är det tydliga liberala alternativet i dag så hade alltså inte en samlad allians lagt ett eget förslag. Hade S och M verkligen gjort upp om migrationen då båda har beröringsskräck och inte vill sudda ut skillnaden mellan sina partier (då den redan har krympt). Att migrationsuppgörelsen innehöll riktigt dåliga delar skyller alltså MP på att de var ”tvingade” men kan inte förklara av vem…

Regionalt har MP skjutit sig foten med då det nu är ett faktum att 5 vårdcentraler ska läggas ned utöver de 2 som redan lades ned förra året. Småskalighet, närhet, lokalsamhälle, närhetsprincip… det är ledord som inte finns längre. MP lyssnar inte längre på gräsrötterna utan är förblindade av att få sitta med och regera. MP har blivit ännu ett förvaltarparti utan tydlig ambition av hur framtidens samhälle ska se ut och inga nya idéer kommer fram då det gäller att anpassa sig till läget och smälta in i majoriteten.

MP hade en intressant utveckling, gräsrotspartiet med platt organisation som satte andra värden före det storskaliga teknokratiska har nu imploderat pga sitt maktbegär…

 

 

 

 


2015 början på slutet för MP?

2015 är ett år som jag tror att vi kommer se tillbaka på som året då det började gå utför på allvar för MP som parti.

Jag sa redan 2014 att jag inte räds omval för tillslut tror jag att SDs nyvunna väljare skulle tröttna på kaos och ständiga omval och överge dom. Samtidigt som det skulle tvinga fram blockpolitikens död för att bryta dödläget.

2015 har den historiskt svaga S-MP-regeringen inte åstadkommit mycket för att påverka de breda breda väljargruppernas vardag nämnvärt. Fas3 som är oerhört förnedrande och utnyttjande av arbetslösa ska iofs avskaffas men det är en avvecklingsplan som börjar påminna om kärnkraftsavvecklingen…

Den mest intressanta inviten under året är att Liberalerna vill reformera skattesystemet och i praktiken ställer sig bakom en grön skatteväxling där skatt på arbete växlas mot skatt på konsumtion. Jag behöver inte anstränga mig för att kunna räkna upp flera politikområden där jag absolut inte håller med L som kärnkraft, EMU, NATO… Men samtidigt är jag pragmatiker och med vetskapen att miljöproblem har blivit allt mer diffusa och inte kan härledas till specifika näringar som jordbruk eller industri eller användandet av enskilda ämnen längre utan konsumtionen driver på nästan samtliga miljöproblem som samtidigt ”outsourcats” till länder där vi inte direkt kan se problemen. Att då föreslå ett långsiktigt skattesystem som dämpar konsumtion men främjar arbete är ju något MP borde nappa på. För att få ett bättre parlamentariskt läge tror jag att en S-MP-L regering som skulle bli den första mittenregeringen sedan Ullstens minoritetsregering faktiskt skulle fungera. Då tvingas även M och KD att bekänna färg. Ska de vara en högeropposition eller kommer de flörta ännu mer med SD?

trafbro

Sämst 2015 är utan tvekan integrations och invandringspolitiken. Att MP den frihetliga rösten som skulle påverka S är med och inför ID-kontroller är katastrof! När till och med Danmark kritiserar oss så har man sjunkit lågt. ID-kontroller och ålderskontroller ser jag som ren populism men ledande företrädare för MP hänvisar till ”förhandlingsutrymmet” som visst var så trångt att de var tvungna att acceptera vissa dåliga beslut för annars hade det blivit ännu sämre!

2 fel gör sällan ett rätt. Om förhandlingsutrymme inte fanns för att slopa ålderskontroller som bedöms som helt ovetenskapliga och godtyckliga då kan man antingen hoppa av för sitt eget samvetes skull eller hota med att göra upp med andra. Det märkliga är ju att om nu MP var ”tvingade” att gå med på uppgörelsen varför röstade då V och C emot? Det fanns ingen enig allians och hade alliansen verkligen med SD velat driva igenom en ännu hårdare politik? Det hade ju verkligen splittrat oppositionen och skulle positionera KD och M närmare SD. Det hade varit förödande för ”det nya M” och deras liberala framtoning.

Nä, MP handlad i desperation tror jag. Beslutet var dåligt kommunicerat inom partiet, jag vet ännu inte om förtroenderådet ens var tillfrågat av partistyrelsen? När jag ställt frågor i det som ska föreställa vår interna kanal för diskussion och debatt lyser svaren med sin frånvaro… MP har blivit Maktpartiet de gröna och verkar nu mer intresserat av att konsolidera makt och centralisera beslut till partitoppen. Längre från partiets anarkistiska rötter och vision om deltagande demokrati kan man knappast komma.

Centerpartiet och speciellt Fälldin hade sitt löfte om att ”inte dagtinga med sitt samvete” och bygga ut kärnkraften. När de höll på att falla dit igen på Öresundsbron hade Olof Johansson karaktär nog att lämna regeringen och då tvingade avhoppet fram en hårdare prövning av hela projektet.

Miljöpartiet har haft inte bara ett ”kärnkraftlöfte” utan har nu gjort bort sig på både ”kolbiten”, förbifarten och ID-kontrollerna.

 


Ringborgaffären i Varberg

Jag försöker hålla mig ifrån att kommentera vad andra avdelningar inom mitt parti gör då jag inte har insyn och kan bedöma hela bilden. Men jag har inte kunnat undgå att se vad som händer i grannkommunen Varberg eftersom jag både följer Pierre Ringborgs (MP) blogg och hans Facebookflöde.

Ringborg

Vad hela cirkus ringborg egentligen beror på och vad som utlöst turbulensen vet jag inte men under hösten har en konflikt inom partiet i Varberg eskalerat och tillslut förs den på Facebook och genom Hallands Nyheter då de inblandade inte längre vill tala med varandra.

Vad jag vet är att Pierre efter valet utsågs till en av de som skulle sitta i valberedningen. Pierre har dryftat en del frågor mellan partivänner och jag ser inte det som några större hemligheter. Jag har själv varit aktiv både lokalt, regionalt och satt en kort period i riksvalsberedningen så jag har en del insyn i hur styrelser på olika nivåer har arbetat. Som jag uppfattade det fanns en irritation i MP Varberg om att den utsedda förhandlingsgruppen (FG) som skulle förhandla om samverkan efter valet med de olika konstellationerna bestod av folk som satt eller riskerade att komma att sitta på dubbla stolar vilket alltid är svårt att hantera i en liten organisation, få är aktiva och de aktiva får ofta hantera för många uppdrag och samtidigt är jävsituationer nästan oundvikliga. Jag satt själv som förhandlare i Mark efter valet 2010 och fick höra från moderaternas gruppledare att ”hypotetiskt sett kan ju du som redan är ledamot i nämnden xxx bli vice eller ordförande i samma nämnd för vår allians eftersom du kan jobbet där så bra redan”. Den typen av jäv är svår att undvika då erfarna politiker redan känner sina kollegor från andra partier och vet vilka de kan komma överens med och samtidigt har man ett egenintresse att sitta kvar på de uppdrag man själv trivs med. Men ska man förhandla för partiet eller för sig själv i den situationen??? Vad jag förstod på Pierre så var det en bristfällig kommunikation mellan FG och valberedningen (VB). En valberedning ska ju sondera terrängen och se vilka kompetenser partier har och även låta nya få komma in och växa med sina uppdrag. Ska vi söka uppdrag för de kompetensprofiler VB har hittat eller ska en avdelning förhandla för att deras topp-politiker ska få sitta kvar en period till?

Konflikten om dålig kommunikation , obefintliga eller ofullständiga protokoll och transparent information om vad man förhandlade om skapade en spricka i partiet som jag förstod.

Jag har själv varit aktiv i en organisation där en otydlig struktur, brist på fungerande stadgar och konflikträdsla gjorde att ledarskapet inte vågade eller hade mandat att styra då man inte kunde sätta ned foten ledde till att ett informellt ledarskap växte fram då det formella (styrelse och ordförande) var passiva. Då får man en situation av att den som gapar högst och mest eller är mest beredd att gå bakom ryggen på andra får styra istället då man inte förmår att hålla ordning på möten och se till att demokratiska beslut efterföljs. När det händer börjar man röra sig på ett lutande plan som går rakt utför….

Under året som gått har Pierre Ringborgs både opponerat sig i frågor där han tycker att nämnden han sitter i har för dåligt underlag (vilket jag tycker är helt sunt, en nämnd ska hålla på sin integritet och inte styras av tjänstemän som förväntar sig ”ja-sägare”)och fått rubriker genom att lägga egna motioner och skapa opinion i flera frågor. Lite slående är att när jag sökte på hn.se på ”Ringborg” så får man både träffar på att det stormar kring Ringborg inom MP som att han ständigt lägger nya förslag och ställer frågor i kf. Pierre är trots sina få uppdrag en av de mest aktiva och synliga i partiet.

Uppenbart har Pierres oförmåga att följa med strömmen och inte sluta upp bakom allianslinjen (att invänta alla andra och tänka på husfriden) utan att istället driva de frågor han gick till val på och hålla partilinjen stört många i avdelningen.

Något som jag och andra fick erfara när det var turbulent i min avdelning var att personer som opponerade sig och sade ifrån mot informellt ledarskap och pakter ofta behandlades som ”besvärliga” och ”konfliktsökande”. Ju mer frustrerade en del medlemmar blev av den dåliga stämningen ju högljuddare protesterade dom för att kunna göra sin röst hörd och fick då stämpeln som störande moment. Det är att ”skjuta på budbäraren” istället för att se orsaken bakom. I Varberg har man tillsatt en krisgrupp men samtidigt valt att ta del av krisgruppens slutsatser på ett möte där alla inte fick delta vilket bara visar att uppdelningen i vi och dom fortfarande består.

Sen blossade rasism-anklagelserna upp efter en Facebook-kommentar. Var det en rasistisk kommentar? Nja, den va kanske inte helt genomtänkt men samtidigt upplevde jag att personen som skrev också hade som avsikt att provocera och att Pierre gav tillbaka med samma mynt. Har jag upplevt Pierre som rasist? Nej! det är faktiskt något av det sista jag skulle anklaga honom för att vara. Till skillnad mot de ”godhetsapostlar” som verkar finnas inom MP Varberg som gärna talar om antirasism och om att öppna famnen så var det faktiskt Pierre som visade att han inte gör skillnad på folk och folk utan firade nationaldagen tillsammans med några ensamkommande flyktingbarn/ ungdomar som bor i hans kvarter. Pierre har inte varit den som slår sig för bröstet och berättar detta för att visa hur bra han är utan han brinner för utsatta och uppmärksammar ofta de bostadslösas situation och är hej och du med sina grannar som är immigranter. ÄNDÅ var MP snabba att agera när rasistkortet kom och började enligt media i alla fall kommunicera med riks om uteslutning! Vilket slutade i ett västgötaklimax av sällan skådat slag då både riks och region verkar ha bedömt att det var ett dödsdömt försök att få Pierre utesluten. Det visar mer att politiskt mångsyssleri och uppdragssamlande har gjort makteliten inom partiet så pass skraj att de inte längre kan tolerera de medlemmar som har för mycket egna åsikter och integritet och inte följer den utstakade vägen…

 

 

 

 

 


Decemberöverkommelsen flipp eller flopp?

Jag har inte bloggat så mycket det senaste året. Dels har andra saker tagit upp min tid och dels behöver vissa händelser sjunka in och behöver begrundas över tid för att man ska kunna reflektera över vad de innebär på lång och kort sikt.

Valet 2014 blev nog för många ett brutalt uppvaknande, vi har ett samhälle med ökade klyftor och allt större politikerförakt och kritik mot etablissemanget. Själv var jag då utan jobb och har fått känna på följderna av 8 år av allianspolitik med ”arbetslinjen” i praktiken. Nej, jobben blev inte fler med försämrad a-kassa och hot om Fas3. Istället har samhället bara blivit hårdare mot arbetslösa och jobben osäkrare än innan med systematiskt utnyttjande av visstidsanställningar och arbetsgivare som lever gott på nystartstjobb och subventioner.

Decemberöverkommelsen (DÖ) är något av ett politiskt räddningspaket. I början var jag försiktigt positiv och förstod att situationen krävde en lösning. Som jag såg det fanns det tre alternativ:

  1. Minoritetsregeringar alternerande S+MP eller alliansen med återkommande nyval så V och SD kan utnyttja sin vågmästarposition.
  2. Alliansregering med passivt stöd från SD.
  3. En blocköverskridande regering där största parti (S) bildar regering med MP och FP i första hand och räknar med passivt stöd från något ytterligare parti.

Alternativ 1 skulle ge en oerhört osäker utveckling och förmodligen skulle marknaden störtdyka, alt 2 skulle kräva att alliansen sväljer stoltheten och accepterar SD-stöd och alt 3 är helt otänkbart för Centern som numera är närmast har fobi mot S.

Med facit i hand kan man fråga sig, var det värt DÖ? Jag förstår att riksdagen var tvungen att anta en budget och leda landet men samtidigt har DÖ totalt cementerat blockpolitiken så vi går mot inte bara 2-partisystem utan snart enpartistat. Alliansen har gjort bort sig totalt och kan inte längre kritisera regeringen då de i praktiken godkänner all regeringspolitik för att ge majoritet i riksdagen. Priset vi betalar däremot för att mota Olle i grind och undkomma SD är att alliansen inte fungerar som opposition längre utan det är ett spel för gallerierna. Som regeringsparti är MP dessutom skadeskjutet. Jag har efterlyst nya visioner, folket som har levt med arbetslöshet, neddragningar som betalat skattesänkningar och jobb som hotas av automatisering behöver en ny vision om ett samhälle som är mer inkluderande. MP som velat framstå som systemkritiskt och stigfinnare kan inte lägga fram samhällsvisioner om det nya gröna samhället så länge vi är beroende av stöd från M och övriga borgerligheten.

Visst är det en framgång att sitta i regering för första gången men jag hade velat se en majoritetsregering så vi kan genomdriva vår politik inte administrera en utsmetad DÖ-politik där vi driver frågor på nåder av andra. Jag är nu i efterhand allt mer övertygad om att ett nyval hade varit bättre. Ett mesigt MP gör ingen nytta och bristen på visioner har uppenbart bara gynnat SD som nu är ”enda oppositionspartiet”. Att MP belönats med den helt meningslösa titeln ”vice statsminister” är en klen tröst. Karriärspolitiker och tjänstemän har uppenbart dragit vinstlotten och när omvalet aviserades var instruktionerna från partiledningen tydliga -prioritera att behåll väljare och få våra riksdagsledamöter omvalda! Jag som såg svagheter i vår valkampanj hade velat gå in som ny kandidat för att jobba strategiskt med utanförskapet, det utanförskap jag själv upplevt och lever bland i miljonprogramsområdet och vara en motvikt till vår hipster-framtoning. Nu ser jag istället att F! allt mer arbetar med basarbete och aktivism ute bland folk medan MP sitter tryggt och bevakar sina positioner med bakbundna händer.


1a maj tal för de redan frälsta.

Jag demonstrerar inte på första maj. Jag respekterar dom som i andra länder demonstrerar för rätten att få uttrycka sina åsikter, få ett rättvisare samhälle och sociala och ekonomiska reformer. Men i Sverige förknippar jag dagen med att LO bedriver plakatpolitik och demonstrerar ”mot” regeringen som de i de flesta fall själva understödjer genom sitt ekonomiska stöd och VU-plats i Socialdemokraterna kan påverka inifrån. Det är ett spel för gallerierna. LO-kollektivet företräder dom som är organiserade, har jobb och tryggad anställning men sviker kvinnoyrken och de med osäker anställning.

Vilka socialdemokrater stod upp idag och talade för att avskaffa Fas3, höja lägsta nivåerna i a-kassan istället för att höja taket för dom som redan har en medelinkomst eller att ställa om samhället för att möt klimathot och skapa nya jobb inom kunskaps- och miljötekniksektorn istället för att förlita sig på industri och tillverkning???

På min ort finns inga intressanta 1a maj-tåg hade jag bott i Göteborg hade jag nog gått och lyssnat på Syndikalisterna och Fi´s tal.