Brutal vargjakt
Publicerat: 20 januari, 2011 Postat i: biologisk mångfald, Jordbruk, Miljö | Tags: Centern, djurskydd Lämna en kommentar »I går läste jag på Facebookgruppen Låt vargen leva – UPPROP för vargarna att en vargtik hade skadeskjutits i buken. Jag återger hela inlägget från gruppen logg här:
Jag blir illa berörd och mycket bekymrad över att det får gå till på detta sättet. Förra året motiverade (miljö)minister Carlgren (C) jakten med att det skulle hjälpa den inavlade stammen att bli starkare!? Det argumentet var redan då uselt och går emot allt sunt förnuft. Inavel ökar nr den genetiska mångfalden minskar, viket den givetvis gör med färre individer. Det viktigaste för att bryta inavel är inte att ta bort individer utan att få in nya som är obesläktade. Ju fler vargar som finns ju större är ju givetvis chansen att det kan uppstå nya familjekonstellationer och sedan skulle stammen kunna reduceras med jakt när man vet att nya gener finns i spridning. I år har ministern insett att hemmagjorda teorier om populationsgenetik inte går hem utan nu handlar det enbart om att skapa ”acceptans” för vargen bland befolkningen! Eftersom fler verkar demonstrera för än emot vargen så verkar den vara accepterad??? Uppenbart har denna PR-flört med jägarkåren inneburit att många jägare anmäler sig till jakten mest för det egna höga nöjets skull att få skjuta en varg. Att man chansar och skjuter även på springande djur är kanske effekten man får när flera tusen jägare ska skjuta 20 djur! Om det går flera hundra jägare per varg så vill väl ingen försitta sin chans att fälla en varg?
Om man vill genomföra en seriös vargjakt och inte organisera ett gatlopp så skulle man enbart ha använt sig av jägare med goda kunskaper att jaga mindre djur och med omdöme att låta bli att skjuta när omständigheterna inte tillåter. Licensjakten ska ersättas med en kontrollerad skyddsjakt där man inte urskiljningslöst skjuter på första bästa utan inriktar sig enbart på problemindivider.
Detta inslaget från Rapport är intressant. Varghatet byggdes upp av statlig propaganda då vargen sågs som en symbol för det vilda och onda medan människan var civiliserad och god. Tyvärr lever vi kvar i ”sagornas värld” med stora stygga vargen än!
Möte med LRF
Publicerat: 3 september, 2010 Postat i: biologisk mångfald, djurskydd, ekologiskt jordbruk, energi, Jordbruk, Klimat, Marks kommun, Miljö | Tags: djurskydd, Jordbruk Lämna en kommentar »I onsdags var jag och Lo Göthberg-Larsson från MP Mark på möte md LRF i Mark på Ginkalunda gård. Mötet var väldigt trevligt och vi stannade näst längst av alla.
För att sammanfatta diskussionen; vi är inte direkt överens om vargjakt och och djurskyddet men om mycket annat. När jag diskuterade kilometerskatt så påpekade en lantbrukare från LRF att den billiga olja slår ut inhemsk produktion eftersom den möjliggör att en biff från Brasilien blir billigare i affären än en lokalproducerad svensk biff. Oljan är det insatsmedel som håller igång industrijordbruket. Samtidigt var en annan lantbrukare kritisk till kilometerskatt och tycker att det bara gör allt dyrare på landsbygden.
Det var stor enighet mellan partier och lantbrukare att vi borde jobba mer för att lokal upphandling för att ta mer hänsyn till miljö och djurskyddsregler och inte favorisera det som är billigast men ofta producerat på ett sätt som vi inte tillåter i Sverige. Även när det gällde biogasproduktion och utbyggnad av vindkraft så hade vi mer gemensamma ståndpunkter.
Oavsett vilka som kommer styra i kommun och riksdag efter valet så kommer politiker och lantbrukets företrädare alltid att behöva kommunicera med varandra och jag känner att trots vissa olikheter så har vi ett bra och respektfullt samtalsklimat vilket är bra.
Mångfald i trädgården
Publicerat: 28 juni, 2010 Postat i: biologisk mångfald, Jordbruk, Miljö | Tags: ekologi, fjärilar, Miljö Lämna en kommentar »Om man vill uppmärksamma att 2010 är det internationella året för biologisk mångfald så kan man göra en liten men betydelsefull insats hemma genom att skapa fler habitat för insekter och smådjur i trädgården eller på uteplatsen. Många insekter har svårt att hitta lämpliga ställen att bygga bo när landskapet förändras och växer igen. Klinta kryddor & grönt säljer flera olika modeller av insekts och igelkotthus via sin webbutik.
Kan man inte bygga en bibox själv så har de flera modeller att välja på. De har även humleholkar, fågelbon, igelkottshus och mycket annat kul i naturliga material som smälter in i trädgården.
Lycka är…
Publicerat: 22 maj, 2010 Postat i: hälsa, Jordbruk, Miljö | Tags: ekologisk odling, Jordbruk, Miljö Lämna en kommentar »att få egen färskpotatis i år!
Jag är nybliven brukare av en odlingslott på ca 20- 25 kvm. Förutom avkoppling och motion som man får av att gräva och rensa så är det en stor tillfredsställelse när man kan skörda de första primörerna och koka den första potatisen med egen dill! Men det är inte bara nostalgi från en barndom på landet där vi odlade och hade egna höns och det luktade hö och koskit som får mig att villja odla själv.
Tyvärr är mat sammanlänkat med hälsa och anonym mat som vi köper i affären är allt annat än hälsosam ibland. Jag har nu i veckan ställt frågor till miljöförvaltningen om ur vi tar hand om vårat avloppsslam som lagrats i reningsverken. Pressen ökar på kommunerna att göra något med slammet då det är ett deponiproblem. Tyvärr är slam inte den kretsloppsanpassade produkt som det borde vara då industriavfall får blandas med med avloppsvatten! Tungmetaller och medicinrester blandas med urin som egentligen är steril och med fekalier som efter rötning borde vara ofarligt. Idag betalar kommunen för att bli av med slammet och ett företag som gör jordprodukter tar hand om det. Med vetskap om att avloppslam blir blomjord och att importerade grönsaker ofta innehåller för höga halter av pesticider känns det tryggt att odla sin gen lilla täppa där jag själv får bestämma vad som tillförs och ej!
Urbana ekosystem
Publicerat: 6 maj, 2010 Postat i: biologisk mångfald, energi, Jordbruk, Klimat, Miljö | Tags: ekologi, stadsplanering 3 kommentarer »Varför inte skapa ekosystem i stället för att skada dem?
Professor Jacqueline McGlade
Att skapa ekosystem istället för att fortsätta orsaka skador på befintliga borde vara en utgångspunkt i modern stadsplanering och exploatering. Det är ett av de teman som som Europeiska miljöbyråns årsskrift Miljösignaler 2010 tar upp. Numret är fyllt av intressanta artiklar men jag fastnade speciellt för artikeln om städer och hur man kan öka biologisk mångfald i stadslandskap för att minska städernas ”ekologiska fotavtryck”. Städer är beroende av en stor areal land i närområdet för att vegetation ska kunna omsätta koldioxid, syre och vatten, våtmarker ska vara recipient för föroreningar och avlopp och binda näringsämnen och odlingsbar ark ska förse staden med livsmedel och återföra näringsämnen. Men i städerna är stora ytor helt kala och ”döda” istället för att utnyttjas för att stabilisera mikroklimatet och öka mångfalden.
Det surrar i Paris
Man har odlat bin på Parisoperans tak i 25 år. Bisamhället på denna urparisiska institution är välmående och producerar nästan 500 kg honung om året.
Stadsbina frodas och det finns inte mindre än 400 samhällen i staden. Nya bikupor finns nu vid slottet i Versailles och vid Grand Palais. Städer innehåller faktiskt en mängd blommande växter och träd i trädgårdar och parker. Och även om det finns föroreningar finns det mycket mindre bekämpningsmedel i städerna. Stadsbin verkar klara sig bättre än kusinerna på landet i Europa.
Den franska nationella biodlarföreningen inledde 2005 en kampanj – ”Operation bin” – för att integrera bin i stadslandskapet. Det verkar fungera. Biodlarföreningen uppskattar att varje bikupa i Paris producerar minst 50–60 kg honung per skörd och att dödligheten i samhällena är 3–5 procent. Det ska jämföras med bin på landet som producerar 10–20 kg honung och har en dödlighet på 30–40 procent.
Bina är flitiga även i London. Enligt biodlarföreningen i London trivs stadsbina med stadens överflöd av blommande växter och träd i kombination med en förhållandevis liten användning av bekämpningsmedel. Detta och det något mildare vädret ger en längre biodlingssäsong och oftast större produktivitet än i landsbygdsområdena. Ett perfekt exempel på potentialen i vårt urbana ekosystem.
Kan det bli mer lokal och närproducerat än så? Antalet biodlare i landet minskar tyvärr i antal. Kanske kan man väcka ett nytt intresse om man kan visa att det inte alls krävs att man bor på landet eller har en stor trädgård för att kunna hålla bin?
Att förstå "Eco Tipping Point"
Publicerat: 20 april, 2010 Postat i: biologisk mångfald, ekologiskt jordbruk, hälsa, Jordbruk, Klimat, Miljö | Tags: ekologi, ekologisk odling, gifter, Miljö Lämna en kommentar »Först ska jag nämna att jag blev lite glad när jag kollade kurslitteraturlistor på Göteborgs universitet och fann att Gerald, G Martens Human ecology nu finns att läsa i sin helhet på nätet! Jag fick köpa den tryckta boken när jag läste humanekologi för några år sedan. Jag har alltid gillat den boken, inte för att den är den mest utförliga eller den bästa boken i ekologi eller för att den tar upp alla grunder i miljövetenskap. Nej det finns säkert bättre böcker om vill lära sig allt. Men den är väldigt pedagogiskt skriven och framför allt lättläst (förvisso på engelska). Om man inte har naturvetenskaplig bakgrund och inte vill råplugga ekologi (där man lätt hamnar bland diagram och tillväxtkurvor, populationscykler mm nästan med en gång) så ger en grundläggande förståelse för ekologi samtidigt som den kopplar miljöproblem till det social samspelet. Alltså en lättläst grundläggande bok som tar upp komplexa samband.
Gerald G Marten är också delaktig i The Eco tipping Points Project, ett forskningsprojekt inom det humanekologiska fältet där man beskriver ”the tipping points”. Tipping point har jag alltid uppfattat som den punkt där man vet att något med all säkerhet kommer gå åt skogen med besked som tex 6C temperaturhöjning på jorden, när sista torsken drogs upp utanför New Foundland eller när (regn)skogen är så skövlad att ingen vegetation längre binder varken mull eller vatten och jorden bränner sönder och torkar ut (Sahara). Men The Eco tipping Project försöker sätta fingret på den punkt där man vänder den negativa utvecklingen. Istället för att ha som utgångspunkt -när kommer allt haverera? så vill man identifiera vilka åtgärder som krävs av samhället för att motverka utarmningen av naturresurser och nedgången i det mänskliga samhället som följer.
Projektet har kartlagt positiva effekter på hela samhället av tex marina reservat- ökad fiskproduktion, upphörd användning av pesticider- minskad resistans hos skadeinsekter, återhämtning av naturliga predatorer,och minskad kostnad för jordbrukaren.
Arg på Eskil!
Publicerat: 11 april, 2010 Postat i: djurskydd, Jordbruk | Tags: djurskydd, Jordbruk 1 Kommentar »Många hundar tvingas till lydnad med taggförsedda halsband och elstötar. Det är förbjudet – men att sälja halsbandet är lagligt.
Det kallas stackel – halsband med metallpiggar som sticker in i hundens hals. Stackelhalsband och elhalsband används för att fostra hunden till lydnad genom smärta.
De är förbjudna att använda i Sverige men tillåtna att sälja.
Jag blir så trött när jag läser nyheter som denna. Halsband som medvetet är till för att tillfoga djur smärta i uppfostringssyfte är förbjudna att använda i Sverige men inte förbjudna att sälja! Givetvis ska sådana produkter inte ens få säljas då innehav givetvis kan leda till att de också används. Och i vilket syfte köper man sådana halsband då man vet att användningen är olaglig? Jag tycker det är mycket märkligt att man kan vara så naiv när det gäller sådana redskap. När det gäller ”kodressörer” (en elektrisk anordning som tillfogar kor en stöt om de lyfter på svansen och svankar för att de ska låta bli att släppa sin gödsel och urin på båspallen) så får de inte ens vara monterade i stall efter att förbudet trädde i kraft för några år sedan.
För att användare inte ska dömas för djurplågeri, kan kunderna dessutom köpa specialsydda scarves som döljer elhalsbandet eller stacklet.
Kan detta tolkas på annat sätt än att man säljer produkterna helt medvetna om att de kommer (miss)brukas?
Svenska veterinärförbundet och flera djurrättsorganisationer kräver att försäljning och köp av elhalsband och taggförsedda halsband till hundaren ska förbjudas.
Men jordbruksministern Eskil Erlandsson (C) kommer inte att arbeta för en ändring.
-Jag ser inte det som möjligt för du kan köpa det här i andra delar ut av världen och då får vi ha någon slags tull eller liknande som gör en mycket genomgripande kontroll över saker som förs in i vårt land.
Jag tycker jordbruksministerns flathet är skrämmande och oengagerad men tyvärr så har ju Eskil Erlandsson inte direkt utmärkt sig för att ta tydlig ställning mot djurmisshandel…
http://svt.se/2.22620/1.1959363/hundar_tvingas_till_smartsam_lydnad?lid=puff_1959366&lpos=extra_0
Svensk sojaodling?
Publicerat: 3 april, 2010 Postat i: ekologiskt jordbruk, Jordbruk, Miljö | Tags: ekologisk odling, Jordbruk Lämna en kommentar »I Brasiliens regnskog är sojaodling och boskapsuppfödning de två viktigaste orsakerna till avskogningen. Rapporten ”Mera kött och soja, mindre regnskog” som MJV, Latinamerikagrupperna och Swedwatch har släppt visar att våra konsumtionsvanor har ett pris som betalas av andra och bidrar till den globala uppvärmningen. Latinamerikagrupperna och MJV har nu startat en kampanj för att ändra på detta.
Att konventionell storskalig sojaodling har negativ miljöpåverkan har uppmärksammats allt mer. Tyvärr har det varit ganska ljumna reaktioner från Lantmännen och andra inköpare i Sverige. Detta talar för ekologiskt jordbruk där man utgår från att sluta kretsloppet inom gården och där man hämtar foder från den egna arealen dit gödsel och biprodukter sedan återförs. Om det nu är nödvändigt att odla energirikare foder istället för att föda upp mjölkkor på gräsbete, hö, ensilage och spannmål så bör ju ett sådant foder odlas inom ladet så man dels slipper den miljöbelastning transporterna innebär och att man dessutom inte ökar vårat ”ekologiska fotavtryck” genom att förlägga delar av vår produktion i syd. Denna artikel från FOBO (tidigare Föreningen Organisk Biologisk Odling) ger dock hopp om framtiden. Kan sojabönor både för foder och människoföda odlas i Sverige? Uppenbarligen gjorde man det på 1940-talet men försöken lades i malpåse. Finns det bara efterfrågan från konsumenterna så kan det gå att få projektet bärkraftigt. Fråga efter svensk soja i fortsättningen!
Giftrester ökar hudcancerrisken
Publicerat: 31 mars, 2010 Postat i: ekologiskt jordbruk, hälsa, Jordbruk | Tags: ekologisk odling, gifter, Jordbruk Lämna en kommentar »Scientific American skriver idag om att pesticider (bekämpningsmedel) som används i konventionell odling kan bidra till att öka frekvensen av hudcancer (melanom).
“Most previous melanoma literature has focused on host factors and sun exposure. Our research shows an association between several pesticides and melanoma, providing support for the hypothesis that agricultural chemicals may be another important source of melanoma risk,” according to the report by epidemiologists from University of Iowa, the National Institute of Environmental Health Sciences and National Cancer Institute.
Tidigare har man mest fokuserat på livsstilsfaktorer som solexponering (solbad och solarium) men nu ser forskarna att oavsett solvanor så ökar melanom hos befolkningen. Hos lantarbetare som i och för sig utsätts regelbundet för sol då de jobbar utomhus ökade cancerrisken om de regelbundet utsattes för sex pesticider.
The researchers identified six pesticides that, with repeated exposure, doubled the risk of skin cancer among farmers and other workers who applied the chemicals to crops.
Något som även borde göra oss konsumenter uppmärksamma och berörda är att det inte enbart är lantarbetare i tredje världen som drabbas av att arbeta med gifter som löper ökad risk för melanom utan även konsumenter utsätts regelbundet för samma gifter som uppmärksammats i studien.
The findings also may have implications for consumers who use pesticides in their homes or yards. Carbaryl, one of the pesticides linked to skin cancer, is the active ingredient in the insecticide Sevin, which is widely used by consumers to kill pests in gardens and lawns.
Hayes’s study joins a growing body of work showing that chemicals in combination can produce a wide range of effects even at low concentrations.
Controversy
Carbaryl kills both targeted (e.g. malaria-carrying mosquitos) and beneficial insect (e.g. honeybees), as well as crustaceans.
Although approved for more than 100 crops in the US, Carbaryl is illegal in several countries, including the United Kingdom, Austria, Denmark, Sweden, Germany, and Angola.[3]
Ny innebörd av laga mat!
Publicerat: 11 februari, 2010 Postat i: EU, Jordbruk, Livsmedel | Tags: Jordbruk, köttklister, konsumentmakt, Livsmedel 2 kommentarer »När jag var liten skojade min farfar med mig och frågade om det var nödvändigt att laga mat för den hade väl inte gått sönder? Laga har i svenska språket minst tre betydelser. Dels som adjektiv som i vinna laga kraft och som verb laga (reparera) och (till)laga dvs i meningen bereda mat.
Men när man talat om att laga mat så har man i regel syftat på det sista nämligen tillagning och beredning. Nu har EU i dagarna godkänt ett ”köttklister”. Genom att använda proteiner utvunna ur grisblod kan man nu byta ut vegetabilisk stärkelse mot köttprotein och ”klistra ihop” köttbitar som är bortrensade och annars skulle hamna med andra slamsor i köttkvarnen och bli korv. Med denna innovation kan rensbitar på nytt fogas ihop och formas till något som åtminstone till formen skulle kunna påminna om en bit filé även om mörheten och strukturen aldrig kan bli den samma.
Nu är jag väl medveten om att sammanfogat kött på intet sätt är något nytt. jämför man julskinkan med den smörgåsskinka som man kan köpa färdigskivad så slås man av att all billig smörgåsskinka kommer från perfekt cylindriska grisar! Både skinka, kyckling, kalkon och korv som säljs som pålägg är ofta köttmassa som är sammansatt och hoppressad med diverse kemiska tillsatser som hjälp för att det ska behålla sin färg och form. Behöver vi verkligen en teknik till på marknaden som gör det ännu lättare att fusks ihop billigt slafs för att kunna sälja det som något dyrare?
Konsumentorganisationer är kritiska men som man konstaterade i SVTs Landet brunsås, ”det enda som svenska konsumenter har efterfrågat sedan 1970-talet är billigare mat”. Tyvärr har vi allt för sällan något fokus på kvalitet och mat tas för givet att den ska vara så billig som möjligt. Tyvärr leder det till att industrin förser oss med allt mer suspekta produkter.
