Maskrosen Taráxacum officinalis section Ruderalia. Har fått sitt namn från persiska talkh chakok = bitter ört, på arabiska tarakh shaqun = en komposit (syftar på det äldre latinsk namn Compositae för asterväxterna) med gula blommor. Under medeltiden latiniserades namnet till taráxacum = koblomma. Artnamnet officinális är latin för apoteks eller läkemedelsväxt.
Maskrosen uppvisar en häpnadsväckande stor förmåga att bilda underarter och lokala variteter. till norden har maskrosen invandrat men konstigt nog inte dess naturliga pollinatör! Man uppskattar att det finns ca 900- 1000 småarter av maskrosor i norden men av dessa har endast en ! sexuell förökning. De övriga förökar sig genom vegetativ förökning eller genom apomixis. Maskrosens förmåga att utan korsbefruktning ändå bilda fröer gör att de mutationer som uppstår hos en planta alltid kommer spridas med alla dess fröer eftersom det inte sker någon korsning om genutbyte med andra. Därför uppstår lätt på i evolutionär tidsskala, kort tid många lokala underarter.
Maskrosens “småarter” delas grovt in i 13 sektioner där närbesläktade småarter bildar en sektion. Av de 523 svenska beskrivna maskrosor som har fått egna vedertagna namn så förs 317 stycken till sektionen Ogräsmaskrosor Ruderalia: ( efter lat: ruderális = växer på skräpmark). I denna vår största maskrossektion finns maskrosor med fantasieggande namn som trasselmaskros, bumenragmaskros (kommer den alltid tillbaka tro även om man slänger bort den?), blomgrensmaskros (Blomgren på Saltön eller vem?) och krokodilmaskros. Men även namn med lokal anknytning som medelpadmaskros, rådamaskros, ålborgsmaskros och sörmlandsmaskros. Maskrosen är därför mångformig och ofta ytterst svårbestämd.
Liksom miljöpartiet som maskrosen symboliserar så låter sig ingen av dem inrätta sig lydigt vare sig efter politiska höger/ vänsterskalor eller efter Linnéanska sexualsystem. Men ofta saknar detta betydelse för de båda för de vet ju bäst själva var de står.
