Under kommunfullmäktiges sammanträde i tisdags tog debatten fart när Markbygdpartiets ledare Henry Sandahl avfärdade allt arbete mot klimatförändringar som flum! Sandahl menar att eftersom Sverige endast står för 0,2% av världens samlad utsläpp av klimatgaser så är vi både “bäst i klassen” när det gäller att hålla nere utsläppen och att alla åtgärder vi vidtar ändå är meningslösa eftersom vi bidrar med så lite så det gör ändå ingen skillnad.
Felet i Sandahl resonemang är att en procentsats i sig inte säger något alls som man inte ställer det i relation till annat. Visst är 0,2% lite men jämför man globalt så släpper ändå var svensk ut betydligt mer CO2 än vad man gör i många övriga länder och vi ligger fortfarande på utsläppsnivåer som är större än det globala medelvärdet.
Men tycker man att 0,2% är så lite att man inte behöver göra något så riskerar man snart att man står för 2% av utsläppen när alla andra har minskat sina. Man kan inte låtsas som om problem inte finns bara för att man döljer problemet genom att leka med siffror. Det sägs ju att ″statistik ljuger aldrig, det gör bara de som manipulerar siffrorna bakom″.
Hur man kan förminska ett problem genom att leka med ord och svänga sig med siffror och sannolikheter visade Tage Danielsson ett lysande exempel på i sin berömda monolog Om sannolikhet. Tycker att vissa av hans ironiska argument ibland förekommer i klimatdebatten med.
