Nötpassion

Jag har fallit för en “trend” som jag faktiskt inte trodde på så mycket först. Jag köpte på prov en påse indiska tvättnötter för att se om de kunde ersätta traditionellt kemikaliejoxtvättmedel.

Tvättnötter (Sapindus mukorossi) är ingen egentlig nöt utan frukten från ett träd i familjen Sapindaceae, släkt med Litchi, Rambutan och Longan vilka man kan köpa i välsorterade affärer både som färska och konserverade. Fast Litchi kan man äta som frukt utan att det löddrar i munnen men tvättnöten innehåller naturliga saponiner vilket gör att den har utnyttjats i Indien som tvättmedel.

Eftersom det är en ren naturprodukt så är de komposterbara och de har ingen utpräglad stark doft vilket gör de alllergivänliga. Jag måste säga att de har tvättat över förväntan bra. De är dessutom dryga då samma “nöt”–skal kan användas om igen tills de är slut på saponin (vilket syns för de tappar sin feta glansiga yta). Miljövänligt, allergivänligt och billigt.

Kd sviker vårdnadsbidraget

Enligt Expressen så kommer många av Kds starkaste fästen inte införa vårdnadsbidraget eftersom det belastar kommunerna ekonomi för mycket.

Jag har aldrig gjort någon hemlighet av att jag inte tycker om idén och jag är heller inte förvånad.

• Ditt barn kan inte gå i förskolan på heltid samtidigt. Och du kan inte kombinera bidraget med a-kassa, föräldraersättning eller sjukpenning.

Just detta stycke tycker jag säger allt om vårdnadsbidraget, som arbetslös är man inte berättigad utan det blir ett bidrag som vänder sig till de som har fast jobb och god ekonomi. Jag ser inte behovet att bidrag endast til lde som redan skulle kunna klara sig ändå utan….

Miljöpartiet och EU.

Idag är det 99 dagar kvar tills miljöpartiets medlemsomröstning om utträdeskravet ur EU avgörs. Meningarna inom partiet går isär och kongressen tog ställning till att en medlemsomröstning ska hållas så att alla medlemmar kan vara med och säga sin mening.

Så här ställer sig partiet idag till EU:

EU - allmänt

Sverige har nu varit medlem i EU i mer än tio år, och vi påverkas av vårt EU-medlemskap på en rad olika områden.

Miljöpartiet var inför folkomröstningen motståndare till ett svenskt EU-medlemskap och är det än idag. Vi har kunnat se att mycket av det vi varnade för inför folkomröstningen har blivit verklighet. EU har steg för steg fått mer makt på medlemsländernas bekostnad och är faktiskt något annat idag än det EU vi röstade om i folkomröstningen.

Vi vill att Sverige ska lämna EU. Det behövs en annan form av samarbete inom Europa som omfattar hela Europa. Men så länge Sverige är med i EU och det fattas beslut inom EU som påverkar oss arbetar Miljöpartiet, både i EU-parlamentet och i riksdagen, för att de besluten ska bli så bra som möjligt - och för att EU om möjligt ska bli mindre dåligt.

Jag är själv väldigt kluven till EU men när jag tänker över vad jag tycker om frågan så ser jag det som en omöjlighet att idag 13 år efter att vi gick med i EU fortfarande drömma om en “annan form av samarbete” när i stort sett inga andra europeiska länder visar någon tendens till att vilja vara med och skapa det samarbetet och snart är alla som vill medlemmar i EU istället. På det stora hela är jag kritisk till vad EU gör men inte till att vi samarbetar inom Europa, bara att EU har handlat om mycket samarbete inom fel områden. Det som blir knepigt är att det EU jag var motståndare emot 1994 inte är samma EU som idag och när jag ser att EU går i “rätt riktning” så vill jag själv att vi ska påskynda och driva på den förändringen men när EU gör “fel” så tycker många att vi ska lämna. Vi kan ju inte både vara med och lämna samtidigt?!

När jag ser entusiasmen i östländerna inför att gå med i EU så blir det konstigt att i samma stund vilja lämna unionen när den går mot att bli ett allomfattande europeiskt samarbete. När jag läser om t.ex. romernas situation i Tjeckien och Serbien, när man läser nya larm om Östersjöns hälsotillstånd och överfiskning och när det gäller hur vi ska kunna bemöta klimathot och andra gränsöverskridande miljöproblem så förstår jag att vi måste ha en organisation där vi kan mötas alla vi som bor runt Östersjön och alla vi som vill arbeta för mänskliga rättigheter i Europa. Jag tror inte längre på att vi påverkar mer genom att stå utanför och tro att vi kan göra saker bättre själva för även om vi är med eller ej så finns ju EU kvar och EU kommer fortsättningsvis även påverka oss direkt eller indirekt. Det måste ändå vara mer konstruktivt att vara med och ändra på unionen inifrån än att vara nostalgisk och drömma tillbaka till tiden före 1995 för även vid ett utträde så är vi redan så anpassade till EU så någon tillbakagång till hur det var innan kommer ändå inte ske.

Därför kommer jag att rösta Nej! till utträdeskravet i medlemsomröstningen.

Allt fler miljöpartister kommer under de återstående 99 dagarna att bekänna färg. vi är redan några som är med i Facebookgruppen Nej till utträdeskravet och nej-kampanjen har även startat en blogg där man kan läsa både kända och mindre kända miljöpartisters syn på frågan.

http://nejtilluttradeskravet.wordpress.com/

Kom igång med miljöarbetet.

Tyvärr går miljöarbetet allmänt trögt i Mark. Många har frågat mig varför vi inte gör mer, nämnden får ofta frågor och medborgarförslag med initiativ men kommunen själv tar inte så många längre och Mark har tappat i olika miljö-ranking och index. I allmän frustration skrev jag ned lite synpunkter i en insändare. Hoppas att den publiceras i Markbladet idag, det hade varit bra tajming i samband med att Världsmiljödagen är nu på torsdag, då miljöfrågor borde stå i centrum. Om den inte kommer med i Markbladet så finns den i sin helhet här:

Återupprätta ”miljökommunen” Mark.

Marks kommun har sedan 70-talet då begreppet först myntades fått epitetet ”miljökommun”. Ett tidigt lokalt engagemang i miljöfrågor från både politiker och tjänstemän ledde till att kommunen fick utmärkelser för sina insatser och intog höga placeringar på topplistor och index över svenska kommuners miljöarbete. Bland annat låg kommunen länge i topp i tidskriften Miljöeko´s lista. Men efter att ha nått en höjdpunkt under nittiotalet då Agenda 21 och lokala miljöprojekt stod på sin höjd så gick miljöfrågorna i stå. Efter att några av nyckelpersonerna som var mest drivande lämnade sina tjänster så lämnades miljöfrågorna i kommunen åt sitt framtida öde utan att någon utsågs att leda och följa upp det arbete som tidigare bedrivits.

Idag upplever många såväl politiker, tjänstemän och engagerade kommuninvånare att drivkraften och initiativförmågan saknas. För att citera miljönämndens ordförande: ”Marks kommun lever på gamla meriter idag”, ändå är det fortfarande påfallande vilket gott anseende Marks kommun har byggt upp under åren. Det märker vi inte minst när vi är utanför kommunen och vi fortfarande förknippas med gamla banbrytande insatser.

Idag står vi inför stora utmaningar; sinande källor och politisk instabilitet driver upp oljepriserna, trots detta ökar trafiken och därmed också belastningen på vårat klimat. Ett skenande klimat och ökad efterfrågan på ny energi sätter än större press på ekosystemet och allt större del av vår värld exploateras i jakt på naturresurser, bioenergi och livsmedel till en växande befolkning. För att kunna möta framtida utmaningar krävs det att vi tar oss an miljöfrågorna vilka allt mer blir globala till sin karaktär även lokalt. Därför behöver vi återigen få ett framåtskridande miljöarbete i Mark.

Jag föreslår att följande punkter prioriteras denna mandatperiod för att främja en hållbar utveckling i Mark:

• Inför en tjänst som miljösamordnare och inrätta ett ”miljöråd” där politiker och tjänstemän från olika förvaltningar och allmänhet ingår.

• Fortsatt arbete för att uppdatera kommunens energiplan och policy för vindkraftsetablering för att undvika överklaganden.

• Koncernövergripande hänsyn som att Marks fastigheter AB underlättar för komplimenterande energikällor som solpaneler och utbyggd fjärrvärme till Örby.

• Att stimulera lokal energiprojekt som biogas från jordbrukets biprodukter och gödsel.

• Att renovering/ombyggnad av MBAB´s bostadsbestånd uppfyller ”passivhus-standard” i den mån det är möjligt.

Inom arbetet med översiktplanen och i fortsatt planarbete ska kommunen verka för:

• Att exploatörer bygger passivhus vid försäljning av tomter.

• Etablering av tankstation för biogas/ vätgas i centralorten före 2010 och att kommunen börjar köpa in gasfordon som tjänstebilar.

Markus Holmquist, medlem Miljöpartiet de Gröna i Mark.

Hur man hittar min blogg?

WordPress har en väldigt bra funktion för att redovisa statistik på bloggen. Man kan se antal unika besök per dag och vilka länkar besökare klickat på både för att komma till bloggen och vilka av mina länkar de har besökt. WordPress visar dessutom vilka ord som besökare har sökt på på t.ex google när de hittade min blogg och lite förvånande så är ordet “maskros” och olika kombinationer med maskros populära? Det är ju alltid kul att många läser min blogg (snart uppe i 1800 besökare) så det var ju tur att jag skrev ett långt inlägg om maskrosor härom veckan.

Kongressen som har varit.

Miljöpartiets kongress hölls i helgen och jag roar mig med att kolla på protokollen som ligger på nätet och läsa kommentarer. I stort sett gick det som jag hade förväntat mig i de mer kontroversiella frågorna. Det blir en medlemsomröstning angående utträdeskraven från EU vilket jag hade hoppats på. Men när 52% av våra egna väljare inte vill lämna EU och endast 26% stöder tanken så var ju kravet i sig redan dödsdömt. Efter snart 14 år sedan folkomröstningen och ännu inget trovärdigt alternativt till alleuropeiskt samarbete finns så får vi nog finna oss i att vara kvar i EU. vi kan ju knappast väcka opinion i frågan när inte ens vi själva trro på det längre. Däremot ska vi aldrig upphöra att vara kritiska mot det som är negativt och tokigt inom EU och de kraven ska vi driva hårdare tycker jag.

Tanken på medborgarlön utan motprestation verkar vara på väg bort också och det kommer jag inte sakna. Det är nog en av de idéer som länge gjorde det svårt för mig att fullt ut sympatisera med Mp. En annan fråga där jag tidigare har tyckt att Mp har levt upp till sitt rykte om att vara “flummigt” är alternativmedicinen. Motion  7.2 Evidensbaserad forskning
att mp arbetar för att stimulera evidensbaserad forskning i komplementära och alternativa
medicinska metoder.

Fick dock bifall av stämman vilket jag ser som positivt. Tyvärr var stämman inkonsekvent nog att ge avslag på motion 7.4 Cancermedicinen Iscador
att mp fastslår att Iscadorbehandlingen ska undantas från de godkända komplementärmedicinska
metoder som vi vill integrera i det allmänna sjukvårdssystemet.

Givetvis ska medicinsk behandling vara evidensbaserad och inte tokbaserad. Det är en gåta att miljöpartiet med en hög andel akademiker bland medlemmar och väljare har sådan svaghet för behanding med utspätt vatten och annan antroposofi? Det enda man ska bota med vatten är törst men då kvittar det om det är potentierat eller ej.

Skriv på för klimatflyktingarna

The Pacific Island nation of Tuvalu is expected to become uninhabitable because of rising sea levels over the coming decade, while other islands are expected to be flooded. People in Kiribati and Vanuatu have had to relocate their homes due to rising seas while the Carteret Islanders in Papua New Guinea are starting to permanently evacuate their island homes. This is just the beginning of large movements of people within the Pacific region due to the effects of climate change.

Australia, one of the world’s largest per capita greenhouse polluters, has a responsibility to assist its neighbours, yet the former Howard government refused Tuvalu’s requests to provide asylum for its people if rising sea levels reached the point where evacuation was essential.

Internationella Jordens Vänner uppmärksammar en kampanj för att förmå Australien att ta sig an klimatflyktingar från polynesien. Australien är bland de värsta när det gäller att bidra med utsläpp men de hjälper inte sina grannländers befolkningar. Skriv på här: http://www.foei.org/en/get-involved/take-action/climate-refugees

Min ambivalens inför EU.

Den 23-25 maj hålls miljöpartiets kongress i Östersund. En av de hetaste frågorna i år kommer vara partiets framtida förhållande till EU. Under det senaste halvåret så har EU-frågan och främst utträdeskravet hamnat i fokus. Maria Wetterstrand klargjorde sin inställning i partiets medlemstidning Grönt. Efter Marias utspel där hon förklarade att hon inte längre kunde stå bakom utträdeskravet så kom Peter Eriksson med förslaget att det ska genomföras en medlemsomröstning om utträdeskravet i september och sedan ska frågan behandlas på en extrakongress i oktober om nu kongressen först fattar beslut om det.

Nu har det uppstått en debatt i partiet huruvida denna plötsliga omsvängning är en spontan insikt hos vissa eller en helomvändning för att göra partiet mer regeringsdugligt (dvs anpassning till sossarna).

Min egna inställning är ambivalent men när jag läste Marias ledare i Grönt så tyckte jag att hon satte ord på mycket av det jag har känt själv. Många av de argument jag själv hade mot EU-medlemskapet är idag inte längre lika självklara.

1994 höll Sverige folkomröstning om medlemskap i EU. Själv var jag 15 år och gick på högstadiet. För ung för att rösta men ändå insatt och engagerad. Skolan spelade en stor roll. vi läste om EU och internationellt samarbete på samhällskunskapen, vi samlade in material på byn både från valarbetare och från bibliotekets bokbord. Vi sökte i böcker och tidningar (före internets genombrott!) och vi skrev uppsatser och diskuterade flitigt på gruppdiskussioner. Givetvis fanns det fördelar med EU men när jag såg till de för och nackdelar jag kunde se så övervägde nackdelarna. Bland annat gjorde Marit Paulsens bok Europa och djuren stort intryck på mig, där EUs jordbrukspolitik kritiseras. Till skillnad från Paulsen så drog jag slutsatsen att det bästa vore att inte delta i ett samarbete där vi tvingas subventionera plågsamma djurtransporter och där kadavermjöl var tillåtet som foder. Paulsen däremot ville av samma anledning att vi skulle gå med för att frälse EU med vårt föredömlig jordbruk…

Under min uppväxt genomgick Europa stora förändringar, murar revs, imperiet föll samman, länder splittrades och på Balkan medförde den uppblossande nationalismen blodigt krig men i forna Sovjet blev staterna suveräna utan blodspilla. Ett Europa utan järnridåer och delade huvudstäder började ta form. Men bakom murarna blottades också en fattigdom, miljöförstöring och eftersatta institutioners. Att det “alleuropeiska fredsprojektet” EU då vid samma tid blott hade 12 medlemmar och kunde tänka sig att växa till 15 föreföll motsägeslefullt. När Europa plötsligt öppnades så slöt sig istället EU inom sina murar. Schengenavtal, tullmurar, Euratomavtal och försvarssamarbete. När utvidgning av unionen har diskuterats så har politiker skrämt både med “social turism” och de tyska kristdemokraterna totala bottennapp att det muslimska Turkiet (sekulär stat sedan 1921) inte skulle gå att införliva med europeiska värderingar.

När Balkan sattes i brand av nationalism och gamla oförätter och östeuropa var i behov av att få komma ikapp resten av Europa så framstod EU som en interna diskussionklubb för bättre bemedlade västeuropeiska länder.

Idag är förhållandet däremot annorlunda. Jag tror vi får stabilitet på Balkan om de länderna reformeras och kan utvecklas ekonomiskt så att skillnaderna kan jämnas ut. Östersjöns miljöproblem som bottendöd och överfiske vilket berör oss i stor grad löser vi genom att samarbeta med länderna runt Östersjön, inte genom att fjärma oss från dem. Kommande EU-medlemskap är idag både en piska och en morot för länder i östra och södra Europa att reformera sina stater inom mänskliga rättigheter och miljö. Jag tror att en utsträckt hand är effektivare än en rest mur. Att öppna EU mot Serbien och Turkiet är en självklarhet inte ett hot mot oss.

Redan 1994 när jag tog del av materialet för och emot EU så ställde jag mig frågan var alternativen fanns? Ja-sidan målade upp en ganska dyster bild för att inte säga en skräckföreställning om hur isolerat Sverige skulle bli utanför EU. Detta trots att 95% av världen finns utanför EU med stora marknader som USA och Japan. Nej-sidan däremot önskade en annan världsordning, andra samarbetsforum och andra unioner. Under alla år av EU-medlemskap har man önskat “ett annat Europa” och talat om behovet av ett alternativ men man har aldrig formulerat något mål. Under de 13 år som Sverige har varit med i EU så har man ständigt upprepat utträdeskrav men aldrig kunnat säga vad vi ska ska vända oss till istället? Var finns initiativen till det nya Europa utan EU? Vilka har på allvar drivit frågan om att bilda nya nätverk?

Nu när EU (äntligen) börjar bli det alleuropeiska samarbete som de tidigare påstod sig vara så känns det för mig fel att utträda nu. Det EU som växer fram kommer samtidigt att tvingas till reformer för att inte bli så stort och tungrott att det kollapsar inifrån. Den ur många aspekter helt absurda jordbrukspolitiken har alltid gynnat de som redan har mest. Trots att små gårdar många gånger har visat sig vara bättre för både djur och miljö så har man inte stimulerat småskalighet och en levande landsbygd över hela Europa utan bidragen har gått till största gårdarna med störst avkastning. Denna obalans har man inte velat eller kunna reda upp då lobbyorganisationerna har varit starka men med östutvidgningen så kommer bidragssystemet bli så kostsamt så nu är det tvunget.

Det är min förhoppning att EU kommer gå mot en effektivare och mindre överstatlig organisation. Men var skulle vi befinna oss om vi lämnade unionen idag? Alternativen lyser med sin frånvaro och hur ska vi utan EU kunna stävja svartfiske i Östersjön? utan att ha sanktionsmöjligheter? Hur kan vi få en humanare asylpolitik i Europa om vi som sart enda land tillsammans med Norge och Island står utanför EU? Visst skulle vi kunna ställa högre mål i vårat klimatarbete men utan att samverka med övriga EU-länder så sätter vi inte någon press på dem. Om vi ställer oss vid sidan av samarbetet så får vi föra vår egen talan internationellt, jag tror att EU däremot skulle kunna vara en motvikt och ett föredöme i klimatförhandlingar då vi behöver tackla bakåtsträvande länder som Australien och USA. Även utan vår medverkan så kommer det ändå finnas ett EU. Ska vi då gå Norges väg och genom avtal associera oss med EU inom de områden som vi själva vill men inte inom alla? Vissa politkområden som miljö och naturvård där tror jag att vi faktiskt vinner mer på att samarbeta och få fördelen av regionala samarbeten. När snart hela Östersjön är omgärdat av EU-länder så vore det väl oklokt att lämna? Tillsammans blir vi en starkare röst när vi ställs inför frågor som fiskets framtid, oljeutsläpp och gasledningar över känsliga bottnar.

Ytterligare skäl som jag tycker talar för att vi ska debattera EU-frågan och rannsaka vårat ställningstagande är förutom att EU inte är det samma idag som 1994 är att opinionen har svängt. Idag är inte den typiske miljöpartisten en inbiten motståndare till EU. Möjligen är det fortfarande så bland många aktiva medlemmar att EU-motståndet är starkt. Men partiet har fått många nya medlemmar och framstår idag som ett bredare parti där såväl en grön vänster och en socialliberalism ryms. När C och Fp gått allt mer åt höger så verkar Mp ha fångat upp en del vilsna mittenväljare som inte längre ser Mp som gamla hippies och halvkommunister. Väljarundersökningar visar att utträdeskravet har svagt stöd bland de egna väljarna och band yngre miljöpartister verkar frågan om utträde bli allt mer obekväm. Det är lätt för oss som föddes före 1994 (jag var 15 år då) att vara nostalgiska och tänka på tiden “före EU” men för många i partiet och ungdomsförbundet finns inte de referensramarna idag. EU är ett faktum som många har växt upp med om än ofrivilligt. Jag tro det är tid för oss att acceptera detta faktum och istället satsa helhjärtat på att föra fram kritik och förslag till reform och förändring av det EU som finns inte drömma oss bort till det som varit eller det som inte finns utanför EU. Mycket med EU är fel och ska kritiseras, rivas ned och göras om men samtidigt är EU en plattform för att nå hela Europa och även sträcka ut en hand till Europas gränsområden. Jag hoppas att kongressen beslutar om en medlemsomröstning så att alla medlemmar kan få säga sitt i frågan.

Fenomenet EU

Jag är inte längre den oresonlige EU-motståndare jag har varit men jag kan inte låta bli att förundras över hur unionen fungerar! Jag satt och bläddrade i katalogen Din guide till EU-stöd, utgiven av Sveriges riksdags EU-upplysning. Katalogen sammanfattar alla EU-program som finns och där finns adresser och anvisningar om hur man söker och vilka som är berättigade att söka stöd för olika projekt. EU (indirekt vi alltså via skatten) finansierar projekt inom allt mellan himmel och jord. Jag undra om detta är effektivt egentligen? med all administration som krävs så känns det som om det blir väldiga omkostnader i förhållande till vad man åstadkommer? Sen kan man undra om EU måste jobba med alla dessa områden? Finns det inga bättre forum för det. bland de mer bisarra programmen finns programmet för att:

förebygga terrorism och andra säkerhetsrelaterade risker. Det låter ju som något man gör i en handvändning? Behöriga att söka är: alla organisationer som är etablerade inom EU kan söka stöd från programmet.

Rekordhöga halter av växthusgaser

Läser i Expressen att forskare i EU´s klimatprojekt Epica har konstaterat att dagens halter av klimatgaser är rekordhöga.

Genom att analysera tre kilometer djup is har man nu fått svar på hur höga halterna har varit av växthusgaserna metan och koldioxid - under 800 000 år.

Vad som gör mig mest bekymrad är kanske inte att man fastslår att halten klimatgaser är den högsta under de senaste 800 000 åren utan människors attityd till det! bland läsarnas kommentarer finns följande:

Jag tror inte ett dugg på dessa “forskningresultat”. Det är bara argument från fundamentalister som har ett sjukt behov av att bestämma över andra här i vårt land och helst i hela världen. Vi skall ju “gubevars” vara bäst!

Under jordklotets historia har istider växlat med varma perioder, utan mänsklig påverkan. Vem säger att experterna har rätt nu?

Visst är det så att halterna av växthusgaser har varierat under jordens historia, men under de senaste 800 000 åren har de aldrig varit högre än de är nu. Jag skulle vilja ställa motfrågan - vem säger att experterna har fel nu då?

Attityden att forskare är ett skrupelfritt släkte som mest sitter och teoretiserar och hittar på resultat eller går intressegruppers ärenden är nedslående. Forskning bygger på metoden att iaktta, mäta, registrera och tolka man “hittar inte på” eller gissar. De resultat som presenteras stöds av data och i all seriös forskning så redovisar man öppet både sin data och sin metod så att studien är upprepningsbar och kontrollerbar.